Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungadömet, ett underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Konungadöniet, ett underverk.
Hur pass orimligt konungadöniet är, bevisas kanske
allra bäst av de argument, som dess försvarare nödgas
tillgripa lör att i någon mån klargöra, att det ännu kan
existera vidare och, enligt deras mening, bör existera vi-
dare. Och aldrig kom det kanske klarare till synes än vid
sekelskiftet efter franska revolutionen, då reaktionen återtog
de förlorade positionerna. Det var då de Maistre, reak-
tionens skarpaste huvud, inkvisitionens förespråkare och
jesuiternas beskyddare, förklarade konungadöniet vara ett
mirakel, som stod över all kritik och alla försök till
förklaringar. Chateaubriand uppställde ungefär samtidigt
påståendet att just monarkins oförnuftighet bevisade dess
gudomliga ursprung.
Man kan på sätt och vis skriva under dessa satser:
Det är verkligen ett underverk att konungadömet ännu
finnes till i all sin meningslöshet. Och det förefaller, som
måste de kungatrogna vara tvungna att hylla sig till samma
kritiska metod som den gamle kyrkofadern: de tror eme-
dan det är orimligt. Det gör ju mindre att de i
och med detsamma i ett enda slag störtar över ända
hela den rättrogna filosofin, som sätter Gud lika med det
Absoluta Förnuftet. För om konungadömets gudahärstam-
ning bevisas av dess oförnuftighet, måste ju Gud vara
det Absoluta Oförnuftet! Stackars de stilla i landen om
de finge klart för sig, att det gäller att välja mellan den
himmelske och den jordiske konungen! För dem som vill
behålla sitt förstånd kvar, finns det endast en utväg åter
— att bli republikaner.
Man berättar om skalden Talis Qvalis (Strandberg),
en av de många republikanerna i förra hälften av nittonde
århundradet att han en gång gick i sällskap med några
likasinnade vänner över borggården på Stockholms slott.
— Vartill tror ni, att man i våra barns tid kommer
att använda denna ståtliga byggnad? frågade han plötsligt.
Och då ingen svarade gjorde han det själv:
— Jag skall säga er det: när republiken blivit införd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
