Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underligt vackert leende. Ingen annan kvinna han känt
hade lett mot honom så, det var han säker på.
Det hade varit en härlig dag. Ljusan Dag hade
mött henne på vägen från Berkeley, och de hade ridit
tillsammans i flera timmar. Men först nu, då de snart
stodo i begrepp att skiljas, hade han kunnat komma
fram med det viktiga han hade att säga.
Hon svarade, och han lyssnade tacksamt.
”Men antag nu, antag att de skäl jag givit
verkligen äro de enda — att det inte kan vara fråga om
att jag inte vill lära känna er?”
”Nå då så”, sade han hastigt, ”då skulle jag bara
gå på. Men om ni nu hade andra skäl, om ni inte
ville bli riktigt bekant med mig, om... ja, om ni
tyckte att ni inte ville göra mig ledsen därför att ni
har en bra plats hos mig. . .” Han höll plötsligt inne
av fruktan, att han kanske just träffat det rätta .. .
”Nå, allt vad ni behöver göra är att säga ifrån. Jag
skulle inte bli ond på er, utan bara tycka att jag haft
otur. Var därför uppriktig, miss Mason, och säg
mig, om det är skälet... jag har nästan en aning om
att det är så.”
Hon såg hastigt upp på honom, och hennes ögon
voro fuktiga av både ledsnad och vrede.
”Men det är inte rätt av er”, utropade hon. ”Ni
vill att jag skall ljuga för er och såra er för att göra
mig fri från er.”
Hennes kinder flammade och hennes läppar darrade,
men hon såg honom stadigt in i ögonen.
”Jag är glad att höra er tala så miss Mason”, sade
han.
”Men det har ni ingen nytta av”, fortfor hon hastigt.
”Det här är vår sista ridt och . . . här ha vi grinden.”
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
