Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Lilla kvinna, jag skulle kunna spela hela tiden från
skapelsens morgon till domens dag. Jag skulle kunna
spela om min gyllene harpa mot någon annans gloria.
Jag skulle singla slant på trapporna upp till det nya
Jerusalem eller sätta ett faraobord tätt vid portarna
av jaspis och rubiner. Men jag vill bli evigt fördömd,
ifall jag spelar om kär’eken. Kärleken är någonting
för stort för att lämna åt slumpen. Kärleken måste
vara någonting säkert, och det är den oss emellan.
Om chanserna också vore hundra mot en, skulle jag
ändå inte vilja försöka.”
*
På våren detta år inträffade den stora paniken.
Första varningen kom när bankerna började säga upp
sina lån mot namnsäkerhet. Ljusan Dag betalade
genast de första av sina personliga växlar som
presenterades honom. Så började han ana att dessa
upp-icpade krav voro en första pust från det håll, varifrån
vinden skulle komma att blåsa, och att en av dessa
förfärliga finansiella stormar han hört talas om snart
skulle svepa över Förenta staterna. Hur förgörande
denna storm skulle bli, anade han emellertid inte. Icke
desto mindre tog han alla de mått och steg han hade
i sin makt och kände ingen ängslan för att han inte
skulle kunna rida ut ovädret.
Pengar blevo allt knappare. Det började med att
åtskilliga av de största bankerna i Östern stoppade,
penningnöden spred sig, tills varenda bank i landet
började säga.upp sina krediter. Ljusan Dag blev också
fast och just därför att han för första gången spelat
303
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
