Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 83
Ovan är jag att på andra lita,
Stöd jag fann i min egen barm.
Så jag menskor kufvat, ocli ödets roder
Ryckt ur fåfängt hotande Gudars hand.
Sanning må det vara: Fjalar åldras,
Locken hvitnar, och skuldran tyngs.
Mycket är försvunnit, som fordom varit;
Lifvet lefver så, det är tingens gång.
Ett är qvar. Den arm, som år försvagat,
Kan jag höja till seger än,
Kan min lefnads bleknande fröjd och storhet
Kasta kungligt leende bort och dö.
Jag vill dö. Mitt kall är fylldt." Yid ordet
Hof den gamle sin hjessa hög,
Lät sin kungamantel på klippan falla,
Och för dagen blottade barmens ärr.
Sist han drog sitt svärd; som förr i striden,
Rostfri skimrade klingans glans.
Blixt fanns qvar ännu i den gamles öga,
När en blick till helsning han stålet gaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
