Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 13. Pensionatet Koludden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
korrekte järnvägstjänstemannen med uppspärrade
ögon.
Han var alltså en fårskalle, tänkte han. Jag far
med första tåget i morgon.
Nu reste sig en del av damerna, och Cello passade
på att gå ut i hallen och tända sin pipa. När han under
ett par bloss ett ögonblick gluttade upp, fick han se
stinsen stå och röka en cigarrett alldeles intill honom.
Det lyste något genom pincenéglasen, när trafikmannen
med låg röst frågade:
— Nå, vad tycker herr Erlandsson? Är hon inte
själfull?
Cello såg in i den andres ögon och svarade:
— Det var mycket vackert alltsammans.
— Ja, men det jag sade var väl ändå det vackraste,
fortfor stinsen. Det där om violenl
Cello svarade:
— Det var vackert och förstående, särskilt som hon
inte alls liknade en viol.
— Vill herr Erlandsson kanhända dricka en grogg
med mig på rummet? Jag är så ensam, när det regnar,
sade stinsen hastigt och med förändrad stämma.
Han tog av sig ögonglasen och visade därvid på nytt
sina milda, fjärrskådande Johannesblickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
