Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 16. Tant Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
förmögenhet, hon ägde, brukade hon stirra med sina
stora ögon rakt ut i luften och yttra liksom för sig själv:
— Rikedom blir ofta lastad, men aldrig förkastad.
Tant Klara, som av någon anförvant, som stått i
förbindelse ined Karl Ludvig, hört berättas om dennes
välvilja, när det gällde att hjälpa släktingar med
penningplacering i aktier, hade ju fåfängt försökt få Karl
Ludvig att bispringa sig vid sådana
affärstransaktioner. Karl Ludvig var förstockad in till döden i detta
enda fall, han hade envist vägrat under en falsk
hänvisning till faror och risker vid dylika affärer. Att
tant Klara likväl såg med sympati på Karl Ludvig
berodde på den hemlighetsfulla omständigheten, att ingen
människa gärna kunde se annat än med sympati på
honom.
Efter att en stund ha lyssnat till ett utdrag ur
Ane-monas årsberättelse, som Skräcktanten föredrog för
sin tålige anförvant, vilken satt med skallen på sned
och handen bakom örat, tyckte Karl Ludvig, att tiden
var inne att få full klarhet i tant Klaras planer. Han
sade därför:
— Dä skymmer snart på... Var har tant Klara
taget in nånstans?
— Jag skall säga Karl Ludvig som sanningen är,
att jag hade tänkt få logera hos friherrinnan
Born-stierna, men jag har förstått... Hm. Höga hus stå
gärna tomma 1 Därför tänkte jag be få stanna här
under den lilla tid, jag är kvar. Jag är i riktig nöd, ska
jag säga, och i eld prövas guld men i nöd vänner.
Nu hade bedrövelsen gjort sitt inträde i Karl Ludvigs
hus, och han kunde icke i hast hitta någon
förevändning. Innerligt önskade han, att semesterfiraren Cello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
