Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 24. Illusionistens sista nummer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
263
och kom honom att se spöken, där icke några sådana
funnos. Medan alltså herr Olsén, för ögonblicket någol
lättad till sinnes, emedan han skilt familjen från de
stora personliga obehag, som voro att vänta under
affärernas avveckling, intog en enkel middag
tillsammans med Karl Ludvig, bespejade denne med snabba
blickar ur sina små björnögon nästan varje rörelse, som
direktören gjorde. När Olsén omedelbart efter
middagen rest sig upp och yttrat: ”Jag går bara ut på ett
ögonblick”, frågade Karl Ludvig genast med en röst,
som han bemödade sig att giva en så likgiltig klang
som möjligt:
— Vart ska du gå?
— Kommer strax, svarade herr Olsén och blinkade
menande med ögonen.
Denna blinkning, som Karl Ludvig under andra
omständigheter omöjligen kunnat tolka mer än på ett
sätt, verkade nu på honom högst obehaglig, falsk och
skrämmande.
— Jag följer mä, sade Karl Ludvig med bestämd
röst, och han gjorde även så.
Ingen olycka inträffade, och Karl Ludvig gladde sig
mycket över, att Olsén vid samkvämets fortsättning
lyssnade till hans tröstande ord, vilka också verkligen
gjorde direktören gott, uttalade som de voro av en
uppriktigt deltagande medmänniska, och därtill av en,
som tycktes vara optimistisk i sin uppfattning om
framtiden. Kvällen förlöpte alltså i lugn och ro, ända till
dess direktören frågade en kypare:
— Är nummer femton däruppe ledigt, tro?
— Vet inte, svarade kyparen. Skall höra efter.
Karl Ludvig spände på nytt alla sina krafter, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
