Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 29. Tre sätt att söva sig själv, och ett sätt att njuta lantlivets lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Daniel — ta med sej litet resmat, som han förr
brukade.
I Karl Ludvigs händer lades ett paket, som tycktes
innehålla något mjukt; han var alldeles handfallen,
den gode mannen, och stirrade genomträngande på den
förskrämda frun, men han såg henne nästan icke.
— Jag går väl, sade han, liksom han sagt det i en
dröm. Ajö då!
Utan att egentligen förstå meningen med någonting
vankade Karl Ludvig sakta ut på gårdsplanen, där han
en minut blev stående med sina paket. Han hade nu
ej mindre än tre sådana att bära, men så kunde också
expeditionen betraktas såsom avslutad. Karl Ludvig
tillhörde det slags människor, vilka, när de bliva illa
behandlade, först åtskilliga minuter efteråt finner de
rätta svaren på orättmätiga förebråelser. Kommen ned
till grinden, tycktes han liksom vakna, då han kände
den kalla klinkan i sin hand:
— Svineri! Ett sånt svineri! Jag skulle ha sagt den
dära Beda: I ä så giriga, så att den svarte snart
kommer å hämtar er allesammans! Esses!
Men han tänkte inte på att lägga ifrån sig det senast
mottagna paketet på grindstolpen, utan bar det lik en
sömngångare tillsammans med de andra ned till
stationen, där ett tåg omsider förde honom hem till i
spänning väntande vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
