Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - 42. Tre misslyckade belysningar och tre brustna genier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
469
känsla av smärta bemäktigade sig honom. I denna
blandade sig även en vemodig avund, och hans gamla
betraktelser om förspillda anlag stego åter upp. Det
var hans gamla stjärna, som visade sig långt därborta,
skymd av gråa skyar; men Cello förstod nu i afton,
att han alltmera skulle komma att avlägsna sig från
den, att han för alltid skulle vända sina
ungdomsdrömmar ryggen, så till musiken som till poesien.
Här sitter en människa, som till på köpet inte
spelar sitt egentliga instrument, och spelar något så
vackert, som jag aldrig kunnat göra, tänkte han. Ändå
räcker det inte till för mera än en restaurangträdgård.
Och runt jorden kväder poeter bättre än jag, och ändå
räcker det inte till för mer än några korta månader,
och så är allt glömt. Min stjärna har varit av stanniol.
Men varför känner jag det då, som om den varit en
riktig stjärna? Varför kan denna dåraktighet aldrig
tvättas riktigt ur?
Instrumentet lät så smeksamt och ömt, så sorgset
och vänligt i det tysta huset. Aktören Broman stod
orörlig, så länge skönheten var en gäst i journalistens
ödsliga rum, och han undrade inom sig själv, om icke
polacken nu tänkte på de blåa ögonen och de ljusa
lockarna. När musiken var slut, och kapellmästaren
något osäker på benen, krånglade in violoncellen i
hörnets skymning, ville herr Broman avlägsna sig
varför han tog godnatt av sin värd.
Snart hörde den lille polacken, hur Cello och
aktören Broman satte liv och buller i det tysta huset, då
värden följde sin gäst ned i trappan för att öppna
porten. ”Schy, schy”, hördes journalisten varna, men för
varje varning uppstod ett sådant larm, att kapell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
