Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 46. Dorothy Buffertons tvekamp med sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
508
Mitt hjärta, ensamt såsom ingens hjärta,
det bräddfullt är av ångest och av smärta.
Fast ung och skön, fast född i överflöd,
en älskling ej jag har. Kom, död, du sälla dödl
Lörd Bufferton lade stilla boken på klaffen.
Därefter strök han med ett tankfullt uttryck i sitt förnäma
anlete sakta över dotterns bleka panna. Varsamt
öppnade han deuxbattanterna, och med en kort bock på
huvudet gick han därifrån, mumlande:
”Hon måste ändock giva vikal”
Men knappast hade emellertid lörd Bufferton
avlägsnat sig, förrän dottern sprang upp, liksom driven
av en osynlig fjäder. Med tysta steg tillryggalade hon
vägen genom sina tolv vackra rum, där skönhetsskatter
från hela världen voro inmängda, och knackade sedan
på en liten dold dörr, vilken ledde till hennes
kammar-tjänarinnas, Elsie Duncans bostad. Denna utträdde ...
forts.
— Här är det slut, sade Hedvig och lade tidningen
ifrån sig. Det är bra förargligt, att det alltid skall ta
slut, när det börjar bli som mest spännande.
Alma strök över sitt hår med aviga handen och
fortsatte arbetet med strykjärnet på de små näs
dukarna.
— Den där Bufferton är då omänsklig, sade hon.
Jag hoppas flickan tar saken i egna ...
Det knackade helt sakta på dörren, som ledde upp
till fröken Märtas rum i övre våningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
