Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 63. ”När träden ha slagit ut — mörk karlsperson med svart arbete — en blank metallvara...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
parken och hos Håkanssons, och då är det utslaget
överallt. Ja, jag har sett efter för din skull just. Nå,
har han inte hörts av?
— Vem?
— Den där du väntar på.
— Ä, svarade Märta upphetsat, så dum är man väl
ändå inte, att man på fullt allvar tror vad fröken
Tornej säger. Inte gör du det åtminstone, säg?
— Du får väl ändå medge, svarade Glada Kalle, du
får väl ändå medge, att Tornejskan fick rätt med
tårarna.
— Ja, det skall alla veta, erkände Märta Åvik. Det
skall alla veta!
«
Cello ringde två gånger på dörrklockan, sedan han
stirrat in i sitt förvrängda ansikte under läsningen på
en något bucklig men blank mässingsskylt, som bar
inskriften: Fabrikör Anders Åvik. Då emellertid inga
steg hördes innanför dörren, tog sig Cello ännu en titt
i den buckliga skylten, denna gång med avtagen hatt,
för att på detta enkla sätt söka få klarhet i om hans
hår låg riktigt rätt. Medan den unge mannen sålunda
stod nedlutad i en mycket märkvärdig ställning,
beskådande sitt huvud i plåtens opålitliga spegel, hörde
han en röst ropa innanför:
— Jo, visst ringde det, Alma! Det är jag säker på.
Härpå närmade sig steg mycket hastigt; Cello
sträckte upp sig som en soldat, när han ser ett befäl
nalkas, han satte hatten rätt på huvudet och antog
ett något stelt utseende. Hushållerskan Alma öppnade
dörren och fann framför sig en fullständigt främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
