Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 54. En av lyckofaddrarna inför rätta och en annan, som spelar rollen av en kupidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
vackert anförande till förmån för den lille mannen
med alla de egendomliga invektiven, och som han
själv tycktes vara mycket belåten med sitt nyss gjorda
inlägg, var advokatens hållning ännu förnämare och
mera majestätisk än förut. Far i Skåpet var blek som
vanligt, men en viss illparighet glimtade i hans ögon,
när han, som var van att se fort och skarpt, upptäckt
Cello vid referentbordet. Han nästan gav ifrån sig en
kamratlig blinkning, tyckte journalisten. Då tjuvens
levnadsförhållanden blivit lagda i dagen och
uppläsningen av den långa polisrapporten avslutats, frågade
den lille domaren, med sina klara ögon riktade på
den tilltalade:
— Erkänner Holmsund vad som i polisrapporten
lägges honom till last?
— Sakerna har jag tagit, tillstod Far i Skåpet. Jag
skulle kunna säga något...
— Lätta fullständigt sitt samvete, uppmanade den
lille domaren med ädel och allvarlig stämma. Det är
det enda, som i detta fall kan tjäna den anklagade till
någon nytta. Vad var det Holmsund nu skulle säga?
— Om jag ville, kunde jag säga något, fortsatte
tjuven och blinkade i detsamma med en nyter elakhet
mot Cello, som kände sig ganska generad. Jag hade
aldrig tagit de där ringarna, om de inte hade retat mig,
meddelade Far i Skåpet.
— Vilka retade er? frågade domaren.
— Papegojonia, svarade Far i Skåpet.
Den ljusblåa emaljspottlådan stannade åter. En
fnissning hördes från herr Backlund, men den
tuggande rådhusvaktmästaren gick fram och fräste
varnande över publikens huvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
