Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 58. Duellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
— Jag, jag, stammade den redan till hälften
besegrade, i det han fåfängt sökte avvärja slutanfallet.
Cellos battemang slog värjan ur den tunge fäktarens
hand, varpå han med kallt blod satte in dödsstöten.
— Vissa muntergökar skulle absolut icke kunna
reda sig utan dem, sade han hånleende och
genomborrade den andres hjärta.
I detsamma bullrade en bil på gatan, och som
ingenjör Planertz hade beställt bilen till detta hörn av
parken, närmade han sig nu vagnen. Cello hälsade sin
slagne motståndare med en ädel hattavtagning,
varefter ingenjören steg in i bilen, som avlägsnade sig.
Ännu upphettad av striden, och med blodet kokande
av vrede, skulle herr Erlandsson, om han för
ögonblicket varit fången i en romantisk stämning, tyckt sig
se en dödssårad ädling, som i hast ämnade söka hjälp
i Gråbrödernas asyl, vit om kinden och blödande ur
farliga sår. Snart stod den unge mannen ensam i det
matta månskenet, som sållade sitt fina ljus över
parken, där det gamla klostret hade legat, och där man
ännu i vindarnas tassel kunde urskilja mummel av
böner och klangen av värjor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
