Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - 67. Den blomstertid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
hans tankar stenen vid graven, och därifrån vandra
de bort till det gråa huset, gå uppför trappan — och
nu ljusnar grubblarens öga.
— Varför kommer inte Elisabet, hon skulle ju
komma, mumlar han.
Men den gamle har icke lagt märke till, att Electrical
girl öppnat grinden och släppt in den lilla dottern på
sandgången. Den tvååriga Maj Elisabet stirrar bländad
mot solen, medan vinden nappar i de vita hårtestarna
och en stor silversked blänker i hennes hand, vars
miniatyrfingrar sluta sig med ett envist grepp omkring
skaftet. Som en väldig, rörlig tavla utbreder sig bakom
barnet trädgårdssängarnas tusenfärgade
sommargrann-låt. Ur mörka skyar av grönt stiger från grannens
trädgård en sång av några unga röster:
Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt, som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.
Gubben Borg lyssnar en liten stund med stora ocli
förströdda blickar till den klara sången; så ser han ner
mot marken. Där står det blonda barnet med sin
blänkande stav majestätiskt utsträckt i handen. Hon
riktar ett par ihärdiga, ljusblåa ögon mot den gamles
rynkiga anlete, medan ivrigt pladder höres från hennes
läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
