Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
följde närmast efter Herthas offentliggörande.
Ett efterforskande af orsakerna till det hastiga
reformarbetet torde upplysa om att en af dem
låg i den allmänna utvecklingens lag: samhället
behöfde kvinnans arbete, och en annan i
industriens stora uppsving, hvarigenom så mycken
kvinnlig arbetskraft frigjordes. Vidare skylldes
utvecklingen de män — vi kunna ju kalla dem
kvinnosaksmän — som ägde viljan och makten
att lösa fjättrarna, och sist de s. k.
kvinnosakskvinnorna. Det namnet har i våra dagar ganska
dålig klang, och det har blifvit modernt att nämna
det med förlöjligande ringaktning. Jag kan ej
nu ingå på orsakerna, delvis helt naturliga,
härtill, endast framhålla hur de kvinnosakskvinnor
som ofvan nämnts varit fruar med högt socialt
anseende, hvilka ej för egen del behöft lägga
två strån i kors att förbättra sin ställning, utan
för andras skull påtagit sig den arbetsbörda och
de förödmjukelser saken kräft.
I kvinnokongressen i Stockholm 1897
deltog en af Finlands äldsta kvinnosakskvinnor,
tillhörande en af sitt lands förnämsta ätter. Vid
en privat middag för åtskilliga kongressdeltagare
höll hon ett tal till de unga och yttrade ungefär
följande: "Ni känner ju martallarna, som söka
sig längst ner mot stränderna, fästa sig i skrefvor
och skrymslen och så stå där och ta emot de
hvinande stormilarna och alla hafvets och himlens
oväder. Vackra äro de ej att se på, utblåsta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
