Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Insubrerne voro tvänne solkslag, på hvilka Romerska Folket brynte sitt tapperhets svärd, såsom på en brynsten" [1]: Eller, "att de människjor, som voro upfödde på Alperna, liknade snön, som där fans, emedan de strax smälte till svett, så snart de blefvo uppeldande af striden" [2], och mycket annat slikt, som sorgfälligt måste undvikas. Men andras infall, antingen de personers, som sjelfve deltagit i händelserna, eller äldre Häfdeteknares omdömmen, böra här och där inblandas; dock så, att Författaren noga skiljer dem ifrån sina egna. Greklands och Roms Häfdeteknare kunna i detta fall tryggare tagas till mönster, än åtskillige senare tiders; ty hos de bäste ålderdomens Författare, finnas icke exempel på dylika otjänliga infall.
De som påstå, att Häfdeteknaren hvarken bor lasta eller berömma, utan låta händelserne tala, hafva väl rätt i hufvudsaken; men som stilen bör lämpas efter ämnet, måste det vackra eller fula ställas i sin rätta dag, med ett starkare och eftertryckligare skrifsätt, än sådant, som brukas i en jämn och enkel berättelse. Lucianus och Agathias, tvänne Grekiske Författare, gifva goda reglor, huru en Häfdeteknare bör berömma eller lasta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
