Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Moder och barn - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
fluss äro örmandlar, tungspen och gombågar rodnade och mer eller
mindre svullna på en eller båda sidor. Patienten har svårighet
att svälja, ömmar vid tryck utifrån på halsen, har smärtor åt
öronen; talet blir tjockt; patienten har hufvudvärk och feber,
stundom rätt hög (40°). Ej så sällan får man vid granskning
af halsen se örmandlarna späckade med små gulgrå eller gulhvita
prickar eller proppar, hvilka ibland kunna stå hvarandra rätt nära
och föra tanken på difteri. I sådana misstänkta fall bör alltid
läkare kallas, ty ett misstag kan blifva ödesdigert.
Behandlingen vid haLfluss är enkel nog. Patienten lägges
till sängs, får ett ordentligt laxativ (ricinolja), ett våtvärmande
omslag om halsen och dessutom gurglingar eller spolningar af
halsen med klorsyradt kali eller kokadt, afsvalnadt vatten.
Efter ett par dagar är sjukdomen häfd.
Det är mången gång icke lätt att vid sjuksängen afgöra, om
ett fall är difteri eller ej, och dock är ett säkert afgörande af den
allra största vikt både med afseende på behandlingen och med
afseende på de försiktighetsmått, som skola vidtagas för att
förhindra sjukdomens vidare spridning. Säkerhet får man först
genom en mikroskopisk undersökning och kan man på det sättet
konstatera närvaron af de s. k. Läfflerska eller difteri-bacillerna,
är frågan afgjord.
Utom af feber (vanligen ej så hög), hufvudvärk, allmänt
illamående, känneteckras difterien däraf, att å de rodnade och
ansvällda mandlarne, tungspen och gombågarna en gråhvit, pelsig,
tämligen fastsittande beläggning uppträder. Barnet är oroligt,
ängsligt, andhämtningen mången gång försvårad genom difteritiska
förändringar i näsa och struphufvud och allmänna tillståndet ganska
medtaget.
Det är ju själfklart, att man mot en sjukdom, som kräft så
många offer, sökt pröfva botemedel af skilda slag och många
hafva försökts, rekommenderats och åter förkastats. Tack vare
den bakteriologiska forskningens framsteg, har man, som det nu
synes, i antidifteriserum funnit ett medel, på hvars tillförlitlighet
man ej har skäl att tvifla. Och sedan detta serum nu nästan
öfverallt vunnit burskap vid behandlingen af difteri, har man
också haft att glädja sig åt en betydande minskning af
dödsprocenten i denna med rätta så fruktade sjukdom.
Många difterifall kunna ju gå till hälsa utan
serumbehandling, men äfven ett fall, som ser lindrigt och godartadt ut, kan
ändra skaplynne och blifva svårt. Det är därför klokt att ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
