- Project Runeberg -  Kvinnofejd. Pjäs i tre akter /
11

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att dyrka upp priset, det är hela saken.
Hungerpriser, det är det ni vill ha.

Biträdet. Se på hyllorna, människa! Se på dem!

Guldgrävaren. Ja, men magasinerna? Fullpackade med
matvaror ända upp till taket!

Biträdet. Det ä’ de visst inte.

Guldgrävaren. Ni påstår kanske, att de ä’ tomma.

Biträdet. Nej. Men den smula livsmedel som finns
där tillhör ”surdegarna” som lämnade in sina order i
våras och i somras innan ni ens hade någon tanke på att
fara hit upp. Och till och med surdegarna ha fått sina
ransoner nedsatta till hälften. Håll käften nu. Jag vill
inte höra mera. Ni nykomna ska inte tro att ni kommer
att befalla här, för det blir ingenting av. (Vänder
guldgrävaren ryggen.) Förbannade bråkmakare!

Guldgrävaren (förkrossad och räddf inte för biträdet,
men för hungern.) Men Gud i himlen, vad skall jag ta
mig till? Jag har inte femtio skålpund mjöl för hela
vintern. Jag kan betala för min proviant, bara ni vill sälja
den till mig. Ni kan väl inte låta mig svälta!

Dave Harney (rycker den sista istappen ur
mustascherna och slänger den utåt golvet. Han talar släpigt.). Å,
ni veklingar, ni äcklar mig. Ni ä’ då de uslaste kräk.
Bättre karlar än ni ha svält här i landet, och aldrig såg
man dem lipa för det, fast de va’ bara ben och skinn.
Vad tror ni det här livet är? Ett söndagskolifej ? Ni
har ju alldeles nyss kommit hit, och redan är ni alldeles
modlös. Se på mig — jag är en gammal veteran, en äkta
surdeg, och det är jag stolt över! Jag kom till det här
landet innan det förbannade kompaniet fanns, jag
fiskade själv min frukost och sköt själv min middag. Och då
fisken inte nappade och det inte fanns något vildt, spände

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 08:08:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kvinnofejd/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free