Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrattar åt Dave Harney. Loraine Lisznayi kommer in
från höger, stannar vid dörren och sopar snön från sina
mockasiner.)
Vanderlip (får se Loraine Lisznayi, går över rummet
för att ta emot henne, men stannar på halva vägen och
säger hastigt till Sitka Charley:) Nå, hur är det med
hundarna, Charley?
Sitka Charley. Jo, jag har fått ihop dem så
småningom.
Vanderlip. Jag behöver dem nödvändigt i dag.
Sitka Charley. I dag? I morgon, vi säga i morgon.
Vanderlip. I dag, hör ni, i dag. Gör det samma vad
de kosta. Jag måste ha dem — präktiga hundar.
Klockan tolv i natt skall ni vara vid vaskhålet med dem,
påselade och med proviant och allting i ordning. Och se’n
ska vi göra en färd med dem nedåt floden. Är det
överenskommet ?
Sitka Charley. Ja.
Vanderlip (över axeln, i det han fortfar att gå åt
höger.) Priset gör det samma. Jag måste ha dem. (Går
fram till Loraine Lisznayi med glad min, tar av sig
pels-mössan och trycker hennes hand.)
Loraine. Så illa du behärskar dig. Om en kvinna
hade sett dig nu, skulle ditt ansikte ha förrådt allt för
henne.
Vanderlip. Jag kan inte rå för att jag ser glad ut,
Loraine.
Loraine. Kalla mig inte Loraine. Någon kunde höra
det. Och vi kan inte vara nog försiktiga. Du får bara
tala med mig ett ögonblick, Floyd.
Vanderlip (med ett bredt grin.) Så där ja, nu kallade
du mig Floyd. Någon kunde höra det. Men vem är
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
