- Project Runeberg -  Kvinnofejd. Pjäs i tre akter /
92

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ut bägge ormarna för att lägga dem om hennes liv, men
hon tar hans händer och gör sig långsamt och med mildt
våld lös. Själva hennes sätt att göra sig lös är
smekande och förföriskt. De sjunka långsamt tillbaka i sina
stolar. Freda lyssnar uppmärksamt efter släden, ser
ängsligt på klockan på pianot. Vanderlip märker det ej,
ty han ser på sin egen klocka.)

Vanderlip. Tio minuter över tolv. (Ser ängsligt mot
dörren till höger.) Det vore då också odrägligt att
nödgas gå innan jag har smakat den där Cupidofrikassén.
(Ser på Freda. Hon betraktar honom tankspridt, som
om hon sutte försjunken i tankar på honom.) Nå?

Freda (rycker till, liksom förlägen över att han
kanske genomskådat henne.) Å —!

Vanderlip. Jag sitter och undrar varför ni ville tala
med mig. (Drar sin stol tätt intill hennes. Hon ser på
honom, studerar honom, som om hon tvekade om hon
skall våga säga ut.) Varför var det egentligen?

Freda (beslutsamt.) Jag är trött på hela det här livet,
Floyd. Jag vill härifrån — ner till civiliserade trakter —
vart som helst. Jag kan inte stå ut här till islossningen
i vår. Tag skulle dö, det vet jag. Jag vill lämna
alltsammans och ge mig av. Jag vill resa genast. (Lägger
bedjande handen på hans axel. Han tar den, men vet inte
vad lian skall säga.) Nå?

Vanderlip (hastigt.) Jag vet inte vad jag skall säga.
Jag skulle ingenting högre önska, det vet ni mycket väl.
(Trycker hennes hand, hon nickar.) Men ser ni. . . jag
är förlovad, rent ut sagt. Naturligtvis vet ni det, alla
veta det. Flickan är på väg hit för att gifta sig med
mig. (Tankfullt.) Jag vet inte vad som kom åt mig då

92

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:51:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kvinnofejd/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free