Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ecklesiastikern om Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en ersättning för de andefattiga och innehållslösa predikningar, som
bestås åhörarna.
Vidare lära vi, att Jesus aldrig skref sina predikningar, eller
begagnade utnötta koncept, och han begagnade aldrig någon
kyrkohandbok med tryckta böner. Därmed vill jag ingalunda klandra denna
anordning, alldenstund det för oss är en lättnad att hafva fabricerade och
tillformade böner, ty det är fara värdt, att vi eljest inte visste, hur vi skulle
bete oss.
Jag har noga sökt uti vår frälsares predikningar, men jag har icke
funnit något, som tyder på, att Jesus Kristus egde en predikofjärding.
Skola vi efterfölja vår frälsare, så blir det nödvändigt att uppbränna
predikofjärdingen och tala efter andens ingifvelse.
Jesus befattade sig aldrig med några kyrkliga ceremonier, han
hvarken vigde eller begrafde folk, som vi äro ålagda att göra. Ja, det säges
till och med, att han icke ens döpte någon. (Joh. 4:2.) Och då en af
hans lärjungar begärde ledighet för att begraf va sin fader, lär han hafva
svarat: „Följ du mig och låt de döda begrafva sina döda." (Matt. 8:22.)
Själf anmodade han ingen prest vid sin egen begrafning, och om ingen
af hans lärjungar veta vi sådant heller, och dock anses den som vågar
lefva och begrafvas såsom Kristus numera som en hedning. Tänk, hvilka
omvända förhållanden! Vi prester använda ideligen hedniska plägseder
och inbilla folket, att detta är kristendom. Ja, vi gå så långt i detta
bedrägliga prål, att vi äfven viga, smörja och döpa kyrkor, klockor och
griftegårdar, som dock borde vara befriade från dylikt häxeri.
Kristus gick omkring i städer och byar och predikade. Ja, han
predikade jämväl på bergen, i skogslundar, trädgårdar och fiskarbåtar,
botade sjuka och bespisade hungrande i tusental. Men inte kan man
begära, att vi skola göra på det sättet. Det finnes väl ingen präst här i
landet, som har tagit sin uppgift så, att han skulle följa Jesu föredöme
och exempel, då skulle han bli utpekad af hela prässen. Vår frälsare
talade icke högt, men ibland ropade han, när så behöfdes, att de i
utkanterna skulle höra hans ord, men han skrek aldrig, som nutidens
predikanter ofta göra.
Vår frälsare gick ifrån dem som icke ville höra honom, men vi
kunna icke gå ifrån våra pastorat och lämna den församling, som ej
frågar efter vår undervisning. När folket sade: „Gack bort härifrån, så
gick han ifrån deras landsända. (Matt. 8:34.) Men vi måste sitta, där
vi sitta och predika, om så ingen ville höra på. Icke heller i det
hänseendet kunna vi efterfölja Jesus.
Jesus frågade icke efter att behaga människor, han kallade Israels
vördade skriftlärde och lagkloke för huggorma-yngel och hvitmenade
grifter, och konung Herodes kallade han en räf." Han passade icke till
hofpredikant, ej heller hade det passat att anmoda honom hålla
tingspredikan eller tal i storkyrkan för riksdagens öppnande. Och jag vill
fråga: hvilken ibland oss vågar yttra sig så som Kristus, hvilken
fördömde de rike och ropade ve öfver landets styresmän och herrar? Vi få
allt låta bli sådant. Vi måste ära konungen och hellre lyda människor
än Gud.
Jag vågar här i detta prestsällskap säga, att vår frälsare var i
grund och botten oppositionell, för att icke säga revolutionär. Han
var en äkta folkdemokrat, men hvem af oss vågar följa honom i det
stycket?
Om konungahuset, ämbetsmän, regering och riksdag voro oss aldrig
så förhatliga, måste vi ändock läsa böner för dem och nedkalla Guds
välsignelse öfver deras arbete, huru gudlöst det än vore. Ja, vi måste
till och med bedja Gud välsigna militäryrket, den mest gudlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
