Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru rörande äro icke dikter, sådana som „Saras
Spinnvisa", hvari Lagus skildrar förseelsernas våda och syndens
fara, men ock en förlåtande kärleks nödvändighet. Ynglingen
lämnar hemmet för att draga ut i strid och hemkommer sist
blek och tärd utan att hafva varit i striden. Alla t. o. m.
hans brud lämna honom med förakt ochi hån,
„men modern famnar sin bleke son,
Hon bannar ej – men bon gråter:
Barnet mitt, barnet mitt!“
eller „Flickans lofsång":
„I dag jag säger: jag är ren, jag är så utan skuld,
Ej byter jag mitt hjärtas frid mot hela jordens guld;
Och dock jag vet, i morgondag jag syndar nog på nytt,
I morgon är mitt hjärtas tro till otro nog förbytt“,
eller „Riddarens son", hvari han skildrar en faders
nödvändiga stränghet — af kärlek —: kastellanen har hos
Riddaren anklagat dennes son för att hafva gjort „slut på alt hvad
på borgen fanns" bl. a. skjutit den vackra örnen, tagit 15
kyssar af kastcllanens dotter, då bon förvägrade honom en enda,
skjutit en guldfasan odi fadern säger:
„Nåja, det är ju så pojkars sätt“,
men ock:
„Gif du åt pojken en bastonad, det blir den sista också;
Han sen skall följa mig ut på jagt med väpnarckläder på.“ —
Samma åskådningssätt ådagalade Lagus äfven i sin
egenskap af lärare. Ingen förstod såsom han „pojkars sätt"
ochi småleende stod han under fristunderna på gården följande
med allas förehafvanden. Endast sällan sammandrogos de
yfviga ögonbrynen ocb blicken fick då ett hbårdt uttryck. Han
särskilde ytterst noga mellan förseelser beroende af „pojkars
sätt" och förseelser, där karakteren spelade någon roll. I alla
fall fann ban efter en sträng upptuktelse en utomordentlig
fröjd i att kunna förlåta. Det var värklig högtid för honom
då han kunde göra det. Han kände människans, särskildt
ynglingahjärtats svaghet, och visste ock, att ju svagare hjärtat
var, desto mera hjälp och kärlek beböfde detsamma. Han har
äfven i ofvannämnda „flickans lofsång" i hängifna ord tolkat
den högsta förlåtelsens art, i det ban säger om Kristus:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:57:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kweos/0042.html
