Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ministärskiften och krisrykten - De Geers avgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDE GEERS AVGÅNG
särskilda huvudtitlarna kunde till undvikande av höjd
beskattning tagas i anspråk för täckande av beräknad brist i
statsregleringen. Steget väckte i och för sig ganska stort uppseende,
då Posse satt som statsutskottets ordförande och i denna
ställning ägde rikt tillfälle att både för egen del vinna önskliga
upplysningar och även få behövlig kritik framförd utan att tillgripa
den ännu så länge rätt sällsynta interpellationsvägen. Lika stort
uppseende väckte det, att interpellanten omedelbart efter Ugglas’
utförliga och på detaljer rika svar (d. 12 febr.) tog till orda för
att i ett både till längd och detaljer ännu vidlyftigare anförande
dels kritisera detta, dels ock framställa vissa nya spörsmål.
Under den debatt, som följde, markerade talare av så skild
läggning som hrr P. A. Bergström, Pehr Staaff och G. F. Asker detta
direkta utvidgande av den framställda interpellationens omfång
som en inkonstitutionell nyhet, mot vilken de inlade skarpa
gensagor. Emellertid var dagen nog Posses, ty en så omfattande
och med sakliga uppgifter späckad replik på ett
interpellationssvar torde ej haft motstycke i vår riksdagshistoria. Förklaringen
till denna parlamentariska triumf lär, enligt vad en välinformerad
sagesman berättat, varit den, att Ugglas’ svar, som på förhand
meddelats konungen, på något vis bragts i Posses händer. Samma
tanke ligger tydligen bakom Gripenstedts insinuanta fråga i en
biljett till P. F. Mengel dessa dagar, om denne kunde gissa, hur
Posse fått tag i Ugglas’ anförande. Interpellanten behövde
sålunda ëj bara vädja till sina från början sparade reserver utan
var i stånd att vederbörligen förbereda sig till ett direkt
svaromål mot finansministern. Den rätt höga temperatur, som t. o. m.
i det torra protokollet omisskännligen vilar över debatten, har
säkert till god del sin förklaring däri, att man ansåg några
dunkla faktorer ha ingripit.
Är detta riktigt, bestyrker det uppgiften om konungens ovilja
mot Ugglas, men i så fall var tydligen också dennes ställning
ohållbar, och det kan ej förvåna, att det kom till en öppen
brytning. Men Karl kunde ej undgå att märka, att de övriga
statsråden ville taga parti för sin kollega. Antagligen för att
komma ifrån de obehagliga verkningarna härav beslöt Karl i
7—233960. Hallendorff, Från Karl XV:s dagar.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
