- Project Runeberg -  Om kyrkans reformation /
87

(1889) [MARC] Author: Martin Luther Translator: Gustaf Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

såsom Bileam 4 Mos. 24 klart har förkunnat, då han
sade: Romarne skola komma och förstöra judarne och
derefter skola äfven de förgås. Och det är skedt
genom goterna, men synnerligen derigenom att turkens
rike begynte för omkring 1000 år sedan och så hafva
med tiden Asien och Afrika affallit; derefter ha
Frankrike, Spanien och på sistone Venedig uppkommit, och
ingenting mer af den forna makten stannat i Rom.

Då nu påfven icke kunde tvinga grekerna och
kejsaren i Konstantinopel, som var ärftlig romersk
kejsare, efter sitt godtycke, uttänkte ban den listen
att beröfva honom samma rike och namn och
öfversta det åt tyskarne, som vid den tiden voro stridbara
och rika på godt rykte, på det alt de skulle bringa
under sig det romerska rikets makt och lemna det
såsom län ur sina händer. Så skedde äfven; från
kejsaren i Konstantinopel togs det, och på oss tyskar
öfverflyttades dess namn och titel; derigenom hafva vi
blifvit påfvens knektar, och så har nu ett annat
romerskt rike uppstått, som påfven har bygt på tyskarne,
ty det första gamla har, såsom sagdt, för längesedan
gått under.

Så har nu den romerska stolen fått sin vilja fram,
intagit Rom, utdrifvit den tyske kejsaren och med ed
förpligtat honom att icke bo i Rom. Han skall vara
romersk kejsare och ändock icke innehafva Rom,
dertill ständigt vara beroende af påfvens och hans
anhängares godtycke, så att vi hafva namnet, och de landet
och städerna. Ty de hafva alltid missbrukat vår
enfald till sitt öfvermod ocli tyranni och kalla oss galna
tyslcar, som låta narra och bedraga sig, som de vilja.

Nå, ja! För Herren Gud är det en ringa ting,
att kasta riken och furstendömen om hvarandra. Han
är så frikostig med dem, att han stundom tager ett
konungarike från en from och gifver det åt en arg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyref89/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free