Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Bref från Andreas Rydelius. Meddeladt af H. Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MBDDELANDJBX OCH AKTSTYCKEN 297
såsom en rykande weka tycktes wilia slockna; emedan omögeligit är,
att af hiertat sörja öfver sin synd, utan att drifwas af Guds anda;
och hwar Guds anda är, där är tron och Christus genom tron bo-
ende. Hwar tron är, där är syndaren rättfärdigad inför. Guds domb-
stol. Hade jag welat inbilla däm, att de intet woro sä stora syn-
dare och att the redan woro helige, sä hade de wisserl[igen] antin-
gen hållit mig för en skrymtare, heller siälfve blifvit giorde till skrym-
tare. Men där emot wijste jag däm, huru farligit dät skulle wara,
om de efiter undfången tröst och försäkran om Guds nåd slogo sig
till säkerhet och huru högnödigt, med fruchtan och bäfwan arbeta
på sin dageliga förkofring i alt thet, som en rätt christen tillhörer
och till dän ändan alltid bedia Gud om nåd till att kunna gifva
grann acht på alla sina innersta sinnes rörelser så wäl som på sina
ord och gärningar. Dätta alt har jag ock, Gud ske läf, siälf förfarit
i mitt eget hierta och tror, att jag skulle mången gång hafwa fallit
i fiillkomblig förtwiflan, om jag intet annat skäl hafft till wissheten
om mina synders förlåtelse (hwaruti rättfärdiggiörelsen ursprungel[igen]
består) än min egen helighet heller en siälftagen wisshet om mitt
^;et upsåts uprichtighet och beständighet, att hädan efiter föra ett
heligare lefveme än tillförende. Jag förtror mig i alt till min Gud
och säger i hiertans enfaldighet: Ransaka mig, tu Herre, och få wela
mitt My se till om jag på en ond wäg år etc. Dät woro wisser-
l[igen] för hwar och en, som wäl betänker dänna saken, en conditio
impossibilis, att blifwa genom tron försäkrad om Guds nåd, om han
intet hade därtill fog* och rättighet, för än han ögonskenl[igen] sågo
sig an, såsom inför Guds ögon helig. Sedan wete wij, att helgelsen
har ganska många grader och lijksom trappsteg, hwarpå wij genom
dagelig förhofring i alla wåra lifsdagar kunne genom Guds nåd uti
försakelse och kärleken komma alt högre och högre, fast aldrig till
någon fullkomblighet, så länge som wij dänna jordiska siälahyddan
omföre. Hwem wille säga mig, på hwilket trappsteg jag borde stå,
när jag hos Gud skulle wara rättfärdigad, heller huru wida jag
woro kommen med min förkofring. Och utan att weta dät, kunde
man intet ännu tro sig wara hos Gud i nåd. Skulle man då
icke i alla sina lifsdagar wara utan tro och utan försäkran om
sin salighet! Hwar af är klart, att dät första steget, som är tron
(jag menar en hiertans tro), måste strax hafva rättfärdiggiörelsen med
sig, och icke dependera af dän långa och widlyfftiga process, som
CmOO^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
