Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l6 £. BEBOKAN
Hösten 1735 blef Molin uppkallad i kongl. Maj:ts nedre
justitierevision och tillfrågad, om han ej frivilligt skulle gå in
på att lämna landet, såsom vissa andra (bröderna Erikson)
redan gjort. Dä Molin härtill svarade, »att han ej kunde gä
in på detta, dä det till hela rikets ruin skulle gifva g^udlösheten
en otrolig makt, om man skuUe ställa lika med missdädare
dem, som af allt hjärta beflitade sig om en ostrafHig vandel
och för den sanning de insett funno sig förbundna att lämna
i sticket all sin välfärd och lycka», — så vände man sig till
preses i Stockholms konsistorium, kyrkoherden i Storkyrkan,
dx Erik Alstrin, med anmodan att genom samtal söka föra
Molin på bättre tankar. Ett sådant samtal ägde också rum,
men därmed uträttades föga. Molin uppträder här snarare som
lärare än som lärjunge, och enligt hans egen utsago blef Al-
strin, »hvart han än vände sig genom min Guds bistånd drif-
ven tillbaka, och gaf jag honom till slut en förmaning, i stället
för att han skulle gifvit mig en sådan». Strax efteråt, den 19
nov. 1735, inmanades Molin i häkte på Kastenhof i Stockholm,
hvarur han först efter 4 år befriades, men då för att gå i
landsflykt Att Alstrin haft skuld uti, att detta steg nu togs
«not Molin, är ganska troligt. Han hade i högsta domstolen
inberättat, att Molin »nekade syndemas förlåtelse, förkastade
Skriften och icke läte några argumenter gälla». Läser man
igenom den relation öfver detta samtal, som lyiolin inlämnat
till vederbörande domare, så kan man förstå, att en sådan ut-
gång af det förda samtalet måst högeligen förarga en lärd
och högt uppsatt man som Alstrin. Han framstår nämligen
häri som den afgjordt underlägsne och skall i högsta domsto-
len fått höra, att han skött sin sak illa. Ännu ett samtal, före
påsk följande året 1736, h vilket hölls i 2 vittnens närvaro, ut-
föll utan bättre resultat. — Nu affärdades ett kungl. bref till
hofrätten med befallning att afgöra Molins sak enligt de kungl.
förordningarne, d. v. s. skrida till dom. Hofrätten beslöt dock för
sin del att ännu ytterligare undersöka saken, ehuru för mellan-
kommande göromål detta mål kom att hvila nära ett helt år.
— Sin tid under afvaktan på något åtgörande i sin sak fick
Molin tillbringa i fängelset, och att detta icke alltid varit så
lindrigt framgår däraf, att han i en supplik ber om tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
