Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Bergman. Religionsmålet mot studenten Erik Molin 1734—1739
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 £. BERGMAN
göra och utsprida, utan då han därom af vederbörande blifvit
tilltalad, förklarat, hvad grund han för sina meningar förmenar
sig hafva, hvilket i så beskaffad sak icke för något utspridande
bör anses, och han själf väl förklarat sig vilja innehålla med
all polemik eller sina satsers omtalande för andra,... så bör
han frikännas.
Bilaga 2.
Ur Högsta Domstolens Protokoll för den i dec. i^JsS.
Till jämförelse med hofrättsassessorernas frikännande ytt-
randen må här intagas tvänne mera utförliga anföranden ad
protocoUum, som vid sakens slutliga afgörande i Högsta Dom-
stolen fäldes af riksråden Grefvame Cronstedt och Gyllenborg,
med hvilka de öfriga riksråden i hufvudsak instämde.
a) Grefve Cronstedt:
Om Molin behölle sina villosatser för sig allena utan att
upptäcka dem för andra till deras förledande, så kunde han
blott för sådana sina; meningar in foro humano icke strafiPas,
utan brottet, hvarför de med villfarande läror behäftade per-
soner efter världslig lag och religionsstadgame näpsas och
straffas, består däruti, att de utan att låta rätta sig, genom
sina fördärfliga villosatsers framhärdande författande och ut-
spridande till de enfaldigas förargelse och förfbrande oroa Guds
församling och förstöra den allmänna roligheten. — Molins för-
svenskande af sin latinska skrift är efter hans eget tillstående
afgfifven till aflidne direktören vid Löfsta bruk Svebilius och
brukspatron Ström, hvilket först utmärker Molins ähåga sina
villfarande meningar skriftligen å vårt tungomål för annat folk
att kungöra och utsprida, hafvandes man orsak att presumera,
det samma förföriska skrift kunnat således komma utur den
ena handen i den andra och därigenom till fleres kunskap.
Han har icke velat rätta sig efter Consist saktmodiga
uppmaningar, han har ock oaktadt Consist. till honom skedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
