Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - A. Hahr. Magnus Gabriel De la Gardie och Varnhems klosterkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE LA GARDIE OCH VÄRNHEMS KLOSTBEtKYRKA 1 73
användas till grafvarnes vård och förbättring. ^ Ar 1763 för-
såldes hemmanet för 8,000 d. sm., dock med förbehåll af frälse-
räntan. Grafkassan har numer stigit lill öfver 100,000 kr.
Dess handhafvande har på senaste tiden, som bekant, gifvit
upphof till tvister och rättegångar af synnerligen odiös natur.
Tvänne kvinnors pietet har, utom hvad staten ansåg sig
böra offra på den forna rikskanslärens och riksdrotsens minne,
alltså bragt det imponerande grafkoret till stånd. Om gref-
vinnan Hedvig De la Gardie längre lefvat, hade hon med
glädje stått vid sin frankas sida i pliktuppfyllelsen mot de döde.
Nu länkade förhållandena det därhän, att denna, som först
172 1 följde efter sin make, kom att stå ensam vid de båda
grafvarne, medan från drotsens efterlefvande barn intet afhör-
des, som väl kan ha sin förklaring i de af krigsbuller uppfyllda
för landet farliga tiderna.
Och som en röd tråd genom det långa arbetet med graf-
koret går ett förhållandenas sega motstånd mot fullbordandet
af drotsens grift. Först efter 22 år (eller 1708) utbyttes ju
den provisoriska träbetäckningen mot de tunga grafstenar, som
man väl väntat långt dessförinnan skulle tillslutit den faUnä
storhetens hviloplats.
Äfven i grafven sökte honom alltså fattigdomen, hånande
hans sista dröm om det furstlighetens och maktens skimmer,
som borde omgifvit stormannens stoft, när det sattes vid
konungagrifternas sida.
Men år förgingo, och det stolta grafkoret vardt dock till
sist en verklighet, fast, såsom af det föregående framgår, det
nog var Elisabeth Oxenstiernas omsorg om sitt och mannens
grafrum som förde med sig frågan om det äldre korets full-
bordan.
* Donationsbrefvet förvaras i kyrkans arkiv; finnes af tryckt hos H. Werner,
Värnhems kloster och kyrka. Lidköping 1871. Till kyrkan hade hon dessutom
förärat Stskilligt kyrksilfver o. a. Detta vardt dock tillika med furstinnan De la
Gardies gåtvor af silfverfbremfil bortstulet på 1820-talet. Om de rester, som åter-
kommit, är knapt värdt att tala. Förteckning på alla dessa förärade fbremål
finnes i de De la Gardieska handlingarna (Värnhem) i Lunds bibliotek.
August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
