Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - S. Gezelius’ reseberättelse från år 1780. Ett bidrag till de religiösa rörelsernas historia i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 24 1
skulle predika och straffa synden m. m. Fråga: Hvad tänker
hon derom, om hon trodde att sådant var af Gud? Gud vet,
svarade hon, det ser underligt ut; intet tycks det eller kunna
vara af den onde, efter de tala så vackert. Jo, sade jag, så f ramt
det icke är någon kropps sjukdom, eller eljest eftertraktadt och
sjelfgjordt verk, hvilket senare är troligast, så kan man med
större skäl säga, att de äro af orene anden än af Gud. Ty om
de voro af Gud, så skulle skriften nödvändigt tala derom, och
då måtte äfven någre af de helige Guds män ärfarit dem. Men
hvar finnes väl sådant där omrördt. Väl säger Paulus, att
alla de som drifvas af Guds Ande, de äro Guds barn. Men
icke kunde det lämpas hit. Guds Ande drifver alldrig till
dårskaper och gyckelverk eller till sådant, som ibland kan
vara löjligt, ibland fasligt, utan när Guds Ande får råda öfver
människan, så drifver han henne, att med tron hålla sig till
Gud och sin frälsare Jesum och försaka verlden med dess
fåfänga. Han drifver att tänka, tala och göra hvad Gud be-
hagar, och fly det, som honom misshagar. Han drifver män-
niskan att hålla sig vid rena Guds ord och icke vika der-
ifrån, hvarken till högra sidan eller den venstra, att vara ifrig
i bönen, att föra en christelig, anständig och ärbar vandel, att
lefk^a iukteliga, rättfårdeliga och gudeliga i denna werlden.
Och då människan så drifves af Guds Ande, så blir hennes
gudaktighetsöfning icke allenast ifrig, utan skälig, förnuftig
och anständig; men så förhåller det sig icke med edra drifter,
hvaraf solklart kan slutas, att de icke äro af Gud. Kropps-
sjukdom tycks det icke eller kunna vara, ty om så vore,
måtte icke så många unga och eljest friska människor blifva
plågade deraf, såvida man icke har någon orsak anse den för
smittosam. Således tycks man med skäl kunna säga, att de
äro af den onda anden. Ty, låt vara, att ni skulle säga, att
det vore ett sjelftagit, eftertraktadt och efterlängtadt värk,
som det förmodeligen är; h vartill kan slutas hvad jag hört af
Söderbergs hustru, som rent ut bekant, att hon läng^tade der-
efter, såvida både hon och andra bland eder hyst och kan
hända ännu hysa den fallska tanken, att den, som blir bevär-
digad med dessa drifter, är längst kommen i nådens stånd.
Låt vara, säger jag, att de grunda sig på. sådant. Må vi
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
