Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEX EFTERAPOSTOLISKA TIDEN ll
andra århundradets skriftställare omtalade, i Efesus verkande
presbytern Johannes, hvilken icke tillhörde de tolf apostlarnas
krets; starka skäl tala för det senare antagandet. För kyrko-
historien har denna fråga underordnad betydelse; Johannes
var i alla händelser en omedelbar Jesuslärjunge, en jude från
Palestina, som under sitt arbete för sin herre slutligen fann
ett högkvarter i Efesus och efter Jakobs, Petrus’ och Paulus’
död gaf den späda kyrkan en ny lifskraftig medelpunkt.
Under hans ledning uppväxte under åren 70—100 på det
forna paulinska missionsområdet, först i provinsen Asia, sedan
i öfverraskande hög grad i provinsen Bithynia et Pontus,
nya församlingar, somUga med ganska stort medlemsantal.
Och icke blott de talrika städerna i Mindre Asien blefvo
kristendomens hem. Där beredde den sig för första gången
väg ut på landsbygden till den hedniska landtbefolkningen ;
Johannes’ direkta inflytande kan härvidlag spåras. En inga-
lunda obehöfllg motvikt mot städernas, ej minst Roms, rörliga
proletariatförsamlingar började på så vis bildas. — Men fram-
för allt blef Johannes’ verk betydelsefullt på det rent religiösa
onu-ådet. Han kom från Judalandet, med minnena från Jesus
själf och umgänget med honom lefvande. Bakom honom lågo
ock Paulus’ verk och Paulus’ tankar. I en tid, när denne gått
bort och förståelsen för honom hastigt mattades, visste Jo-
hannes att förena mycket af det djupaste i Paulus’ teologi med
en konkret och historiskt lefvande Jesusbild, och att på så vis
gifva nya blickar på Jesu frälsareverk, af sällsynt höghet och
djup. Härvid kunde han ock tack vare sin egen personliga
erfarenhet förläna ett innerUgare drag åt Jesusgeinenskapen
och därmed ock bättre bevara dess hfgifvande kraft i de
kommande pröfningarna. Det specifikt paulinska var efter
en generation oförstådt inom kyrkan och förblef så under
långa tider; men genom Johannes bevarades apostlatidens
bästa skatter åt kyrkan, äfven om Johannes* höga idealitet
icke saknade sin fara som anknytningspunkt för den kom-
mande gnosis.
Under denne mans vård växte i Mindre Asien upp en
kristendom, som var i stånd att segerrikt bestå i den första
stora brytningen med den romerska staten. Johannes grep
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
