- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjunde årgången, 1906 /
288

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Grützmacher, Georg. Hieronymus, eine biographische Studie zur alten Kirchengeschichte. B I, II. Anm. af Hj. Holmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 88 0RAN8KNIN0AR OCH ANMÄLNINOAR
Mariadyrkans utbredning i Västerlandet. Däremot är det
påfallande, huru litet han riktade sina spetsiga pilar mot hed-
ningarna; ej ens den berömde hedniske senatorn Symmachus’
strid för Victoria-altarets plats i senatsalen år 384 har lemnat
någon reflex i Hieronymus’ skrifter. Hans polemik vidgas
allt mera, men blott mot häretici och äfven mot det fruktans-
värda förvärldsligande, som faktiskt redan satt prägel på kristen-
domen i Rom, framförallt bland clerus. Han var dock ej mannen
att uppträda som sededomare; ingen kände sig sårad i sam-
vetet af hans hätska ord, men hatet mot honom växte. Da-
masus’ död 384 gaf dett fritt lopp. Hieronymus hade bl. andra
för askesen vunnit en förnäm och af Roms folk älskad ung
enka, Paulas älsta dotter Bläsilla. Denna dref sin askes för
långt och dog plötsligt, möjligen af försakelser. Så trodde
åtminstone folkmassan; vid Bläsillas begrafning kom det länge
närda hatet mot Roms munkar till våldsamt utbrott, och
Hieronymus förstod snart, att hans rol i Rom var utspelt.
Hastigt lemnade han den en gång så högt prisade staden,
hvilken han nu kallade Babylon, skökan, som dricker helgonens
blod. Hans förhoppning på kyrkans högsta värdighet var
borta, och i djup bitterhet vände han åter färden till Palestina.
En tröst hade han dock; hans trogna beundrarinnor Pauia
och Eustochium följde efter honom dit, år 385.
I Antiochia sammanträffade de och gjorde tillsammans
en resa genom Palestina och Egypten för att besöka de mest
berömda eremitkolonierna. Härigenom hämtade de lärdomar
för den blifvande klosterorganisationen i Betlehem. Under
resan dröjde de en månad i Alexandria, och Hieronymus fick
då tillfälle att träda i nära lärjungaförhållande till Origenes’
mest berömde lärjunge, Didymus den blinde. Ännu var Hie-
ronymus origenist och inhämtade, ehuru själf gråhårig, med
förtjusning Didymus* undervisning, i synnerhet som denne utan
att prisgifva Origenes dock sökte afslipa den store teologens
farligaste ensidigheter. Hieronymus öfversatte ock till latin
Didymus’ berömda verk om den Helige Ande, där denne sam-
mansmält homusianism och origenism. Så kom Hieronymus
att äfven här förmedla kännedomen om det bästa af Österns
teologi bland den latinska världen. Jämte Apollinaris och


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:02:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1906/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free