Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Scholz, R. Die Publizistik zur Zeit Philipps des Schönen und Bonifaz VIII. Anm. af E. Falk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 ORANSKNINOAB OCH ANMÄLNINOAR
mellan Bonifacius VIII och Filip den sköne, och där behöfva
vi ej följa honom. Jag erinrar endast om att striden hufvud-
sakligen rörde sig om två punkter. Filip den sköne ville på-
lägga de andlige skatt och fordrade sålunda, att staten skulle
kunna för sina ändamål draga nytta af k3nrkogodset. Vidare
ingrep han i den andliga domsrätten och gjorde anspråk på
att själf få draga andliga inför världslig domstol i världsliga
mål. I de publicistiska skrifterna behandlas dessa båda frågor
med särskildt intresse, men därjämte indrogos andra frågor
af mera allmän och principiell innebörd.
Det var emellertid ej blott påfven och den franske
konungen, som deltogo i striden. Inom själfva kyrkan fram-,
trädde mot påfven motpartier, dels bland kardinalerna, deJs
bland de franska biskoparne, som i allmänhet slöto sig till
sin konung. Båda dessa partier deltogo äfven i den litterära
fejden, och därigenom blir publicistiken ännu mer omväxlande
och mångsidig.
Scholz indelar författarne i fyra hufvudgrupper:
I. Det kurialistiska partiet.
II. Den oligarkiska oppositionen inom kardinalskollegiet
III. Den aristokratiska reaktionen inom det gallikanska
epiiskopatet.
IV. Det kungliga partiet.
I. Bland skriftställarne på den påfliga sidan intages
främsta platsen af Aegidius Romanus (Colonna), Denne var
lärjunge till Thomas af Aqvino och en framstående teologisk
författare. I början stod han i nära förbindelse med det fran-
ska konungahuset och var Filip den skönes uppfostrare. För
sin lärjunge skref han sin bok De regimine principum, af
hvilken den svenska Konunga- och Höfdingastyrelsen är en
omarbetning. Sedan öfvergick han till ^et påfliga partiet och
ställde sin skriftställareförmåga i dess tjänst. Det oaktadt blef
han åter försonad med Filip den sköne och deltog i processen
mot tempelherrarne. Såsom personlighet tyckes han hafva
saknat karaktär, och hans skrifter lida äfven af motsägelser.
Hans hufvudskrift är De ecclesiasUca potestate, den förnämsta
skriften från det kurialistiska partiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
