Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - D. Fehrman. Carl Fredrik af Wingård såsom biskop öfver Göteborgs stift. Lund 1908. Anm. af H. Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
261
uttryckligen nämnd — ett förbiseende, som ju lätt kan rättas i
arbetets ännu återstående del.
För min del har jag med det största intresset tagit
kännedom om de delar af förf:s arbete, som handla om Wingårds
förhållande till de andliga rörelserna och deras ledare samt om hans
förhållande till ungdomen. I sistnämnda afseende framstår han
mera sympatisk än ur de flesta andra synpunkter. Hans
välvilja och hjälpsamhet mot de unga äro uppriktiga och
storslagna. Man tror honom också så gärna, då han försäkrar,
att det är endast med verklig grämelse, som han nödgas såsom
eforus underteckna en relegationsdom. I förhållande till sin
tids andliga rörelser ådagalägger Wingård en förvånande på
en gång vidsynthet och vidhjärtenhet. Det om sannskyldigt
kyrkliga chefsegenskaper vittnande sätt, hvarpå ban under hela
sin biskopstid förstod att afböja den världsliga maktens lust
att med politiska maktmedel ingripa mot Hoofvianismen och
andra rörelser, är lika glädjande som lärorikt att iakttaga. Det
visar sig här såsom så ofta, att det i gångna tider mindre varit
kyrkan själf genom hennes egentlige målsmän än de världslige
maktinnehafvarne, som satt förföljelsen i scen. Däremot kan
W. nog ej fritagas från en viss ovilja och man kunde väl
nästan våga säga: förföljelselusta, mot hvad han kallar »svärmande»
präster, d. ä. ofta de i anden brinnande unge Herrens tjänare,
som med hela sin själs glöd nitälskade för sin Herres sak bland
folket. Konsistorii beryktade skjutskärra var dämparen på
glöden, som ej utan en viss skadeglädje synes ha kommit till
användning. Eller hvarom vittna dessa W:s, af vår förf. bl. a.
anförda ord till v. Hartmansdorff: »Utom föreställningar
använder jag mot svärmande präster intet strängare medel än att
missivera dem bort från den ort, där de blifva allt för myndige
och själfrådige. Dessa resor och ombyten svala af dem och
göra dem spakare. Nog blir häraf stundom olåt i prästhusen
och jag får bonddeputationer. Men dessa mindre
obehagligheter bär jag med lugn och släpper ej efter, förr än man fogat
sig efter min önskan. Lyckan är, att med visdomständerna
kommer ock gemenligen sans, och de bästa präster blifva de,
som varit ifrare i början. Skulle dock någon visa ett argt eller
lågt uppsåt, önskar jag honom näpst. Och i sådant afseende
beklagar jag mig öfver min hofrätt, som är alltför from och
till och med öfverlämnat åt sin advocatfiscal att föra talan mot
Kyrkohist. Årsskrift 1910. 2T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
