Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Englands brytning med Rom enligt nyare engelska handböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o LITTER ATURÖFVERSI KTER
priset af en agnostisk stat, som söker hålla balans mellan alla
denominationer. Men en sak är säker: det förreformatoriska
systemet dödades af Henrik VIII och kan ej mera återupplifvas.
Och om detta skett genom tyranni, följer ej däraf, att icke af
det onda äfven goda frukter kunnat växa fram. Det
underbaraste i reformationen är, att — genom Guds Andes verk -—
det äkta katolska dogmat och det gudomligt instiftade ämbetet
oförkränkt bevarades. Den centrala innebörden af förändringen
under Henrik VIII ligger däri, att kyrkans (påfvens) infallibilitet
ersattes af konungadömets (ej den enskilde konungens). Fore
Henrik VIII tviflade ingen, att ej kungen kunde handla mycket
oriktigt; kyrkan som institut däremot var ofelbar, och den
världsliga lagen hade sitt öfverordnade korrektiv i den kanoniska
lagen. Från Henriks tid är det tvärtom; kungen är högsta
myndighet äfven på det andliga området, och intet främmande
andligt centrum kan kontrollera denna hans ledning. Kungen
kan ej i denna verksamhet göra något oriktigt, ty han är då
ej en person, utan en institution, den högsta, okontrollerade;
blott hans tjänare kunna stå till ansvar. Häri ligger i själfva
verket trots afvigsidorna en vinst; det kunde bli en friare
atmosfär och rikare folklig religiös utveckling under den kungliga
Suprematien.
Så ungefär ter sig Gairdners grunduppfattning af
reformationen i England och dess innebörd. Med några enskilda
punkter vilja vi ytterligare illustrera densamma, då vi följa hans
senaste arbete. Första delens förra hälft ägnas åt lollarderna;
det är på visst sätt det intressantaste partiet, då det ej har
någon motsvarighet i hans handbok, och måhända äfven det
mest omstridda partiet. Enligt G. är Wycliffe ej identisk med
lollardrörelsen; W. ville aldrig en brytning med Rom och skulle
säkerligen ha fogat sig, där han med goda och auktoritativa
skäl vederlagts; han var en kämpe inom kyrkan, ej en
revolutionär. Det senare blefvo däremot lollarderna; deras grundlära blef,
att bibeln ensam är auktoritet på det religiösa området, att bibeln
skall tolkas enligt bokstafven och att den då kan individuellt
förstås och användas af hvarje upplyst människa. Denna sats
är enligt Gairdner kättersk och revolutionär; han försvarar
därför ock inkvisitionens införande i England för att undertrycka
den lollardiska faran. Lollardernas tendens till kyrklig anarki
finner han ock styrkt af deras berömda petition till parlamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
