Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Linköpings stifts prästerskap, dess konsistorium och biskop 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
G. WESTLING
liga ständer.» Samma politiska mod visade han, när inom Stora
deputationen vid samma riksdag han ensam af alla dess ofrälse
medlemmar uppträdde mot ett förslag af Prosten Kröger, att
det Riksråd eller den ämbetsman, som någon tid undandroge
sig utöfningen af sitt kall, skulle åtalas för detta fel såsom för
högmålsbrott. Uttröttad af frihetstidens ständiga partistrider,
som nu vid denna riksdag tycktes föra makten öfver på hans
politiska motståndares sida, hälsade han med glädje konung
Gustafs statshvälfning och skref redan den 21 augusti 1772 därom
till sina hemmavarande consistoriales: »Hela rikets och i
synnerhet ståndens härvarande deputerades glädje är i dag obeskriflig,
då ej allenast konungens dyra person blifvit räddad för
otillbörlig åtgärd, utan ock missbruken af vårt sälla regeringssätt till
själfsvåld, olydnad och corruption i dag uti Hans Kungl. Maj:ts
sammanträde med riksens ständer på rikssalen genom en ny
regeringsform»–-afvärjda. Han meddelade, att förra
regeringsformen blifvit alldeles ändrad, och att »den nya blifvit
af Hans Kungl. Maj:t såväl som af ständerna besvuren och
beseglad med vår lofsång: »O, Gud, vi lofva dig;» vidare att
skälen, hvarför Herrar riksens råd och en del andra herrar blifvit
arresterade, komme oförtöfvadt att tillkännagifvas, hvarefter han
utbrister: »Ära vare Gudi Nu få trogna ämbetsmän heder men
list och lögner sin förtjänta lön. Sådana äro Herrens vägar
och verk, och han går dem härliga igenom.» Några dagar
därefter afsände han ett nytt bref till konsistorium, hvari han ock
uttryckte sin fröjd öfver »fosterlandets räddning från både
aristokratiskt våld och ett farligit mångvälde.» Han, som förut så
starkt hållit på frihetstidens regeringssätt, hade kommit till
insikt, att läget blifvit sådant, att en ända måste göras på splitet
och oredan, för att statsskeppet icke måtte gå under. Till
belåtenheten bidrog utan tvifvel, att han märkt, att hans
partivänner drogo det kortaste strået vid den pågående riksdagen.
— Han slöt det sistnämnda brefvet med att uttala den
förhoppningen, att »venerandum consistorium under min förmodligen
korta frånvaro håller hand öfver allt, som till Guds ära och
Hans Maj:ts nådiga välbehag och höga kongliga rättigheter
samt undersåtarnes sannskyldiga frihet och säkerhet uti deras
lagliga rättigheter angår».
Ehuruväl Filenius tillhörde det parti, som vid 1755— 1756
års riksdag förödmjukade konungamakten, synes han dock hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
