Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Linköpings stifts prästerskap, dess konsistorium och biskop 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINKÖPINGS STIFTS PRÄSTERSKAP, 1761 —1780
12^
politiska frimodighet äro värda erkännande, hans nitälskan för
prästerskapets fortskridande i vetande är omisskännelig. Hans
verksamhet för stiftsbibliotekets förkofran betingar honom
eftervärldens tacksamhet, och hans sträfvan att för egen räkning
hopbringa en värdefull boksamling berättigar hans minne tack,
eftersom den efter hans frånfälle införlifvades med
stiftsbiblioteket. Oegennyttig var han för egen räkning och hjälpsam mot
behöfvande. Vid ett tillfälle, då han sport, att en präst vid namn
P. Vigius led nöd, öfverlämnade han en icke obetydlig
penningsumma till konsistorienotarien med begäran, att denne skulle
allt efter Vigius’ behof utportionera dessa medel. Han uppgaf,
att de kommo »från en hederlig husman», men i
konsistorieprotokollet heter det, att consistoriales igenkände i denne Herr
Doktorn och Biskopen själf.
Filenius var under I770talet sjuklig. Långa tider hade
hans krämpor hindrat honom att lämna sina rum, hvarför
domkapitlet måste hålla sina sammanträden i biskopshuset. Han
anförde ock — som vi sett — sin ålder och kroppsliga
skröplighet som ursäkt för att han icke besörjt som sig bort alla de
ämbetsförrättningar, som ålegat honom. Döden nådde honom
den 2 juni 1780. Han var då 76 år, 3 veckor och 6 dagar
gammal och hade i 36 år som ledamot i domkapitlet deltagit i
vården af stiftets angelägenheter.
Hans eftermäle i domkapitlets protokoll blef kortfattadt.
Det uttalade ett beklagande, att stiftet förlorat en genom
»ålder och förtjänster vördad för- och styresman, hvars nit för Gud
och religion, hvars zèle för konung och fädernesland, hvars
ärlighet och ståndaktighet i tänkesätt samt ogemena
oegennyttighet åtminstone nu efter döden skola göra dess namn kändt och
vördadt uti Östgöta stift». Vitsordet är vackert och talar om
erkännsamhet för hans förtjänster men ej om någon rörelse i
sinnena af sorg och saknad, hvilket synes tyda på att han
tillvunnit sig mera aktning än sympati.
Gottfr. Westling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
