Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Den religiösa ställningen inom Linköpings stift under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
G. WESTLING
hult. Kolportörer, utgångna från pastor Ahlbergs missionsskola,
hade besökt dessa socknar. Deras kyrkoherde var dock
ingalunda belåten med deras verksamhet. Han anmärkte i sin
ämbetsberättelse till prästmötet 1868, att de kommo »vanligen
flocktals före och efter jul» till V. Ryd och inbjödo folket att
efter den offentliga gudstjänsten i kyrkan samlas i sockenstugan
för att afhöra predikningar af dem. Somliga begärde pastors
medgifvande att hälla bibelförklaringar och uppbyggelsestunder,
andra brydde sig ej om att vända sig till honom. I förra fallet
hade pastor bevistat dem, så vidt hans tid medgifvit det. Någon
irrlärighet hade han icke förmärkt. En gång i månaden plägade
en f. d. korporal Löfving infinna sig och hålla
uppbyggelseföre-drag i sockenstugan. I annexförsamlingen, Svinhult, kunde —
förklarade pastor — Ahlbergs lärjungar anses »besörja
själavården och mottaga bikten af läsarne». Han hade dock
tillfredsställelsen att kunna tillägga, att understundom söker »en
och annan om sin salighet bekymrad själ den rätta läraren i
församlingen». Till följd af det insteg, som Ahlbergs elever
vunnit, hade det lyckats dem att där — utan medverkan från
prästerskapet — bringa till stånd en missionsförening med
uppgift bland annat att stödja Ahlbergs missionskola i Hvetlanda.
I grannsocknarna Norra Vi och Sund funnos äfvenså
missionsföreningar om än utan nämnda uppgift, men i Kettilstad och
Tjärstad inom Kinds kontrakt visade missionsföreningarna sitt
förtroende till Ahlbergs anstalt genom att underhålla en där
utbildad predikant. I V. Eneby, Kisa, Hägerstad och Oppeby
hade starka andliga väckelser gått fram. Vid tiden för 1868
hade enligt en pastors uppgift »svärmeriet» lagt sig.
Inom den del af Kalmar län, som tillhör Linköpings stift,
och som utgör dess sydöstra del, härskade ock under 1860-talet
ett mycket rörligt andligt lif. Redan dessförinnan hade i dessa
trakter flera missionsföreningar bildats. Somliga af dem hade
slutit sig tillsammans i större missionskretsar, hvilkas årsmöten
voro religiösa högtider för dem, som infunno sig där. En dylik
större krets bildades t. ex. af Tuna, Hjorted, Gladhammar och
Västrum. De troende i Kristdala hade slutit sig tillsammans
med missionsföreningen i Misterkult och Oskarshamn. I några
få församlingar hade pastor lyckats bekomma ledningen. Så
var förhållandet t. ex. i Locknevi och Hannäs. Missionshus
träffades redan ganska allmänt i orten och anlitades flitigt af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
