Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - D. Fehrman. Prästeståndets kyrkopolitik under århundradena närmast efter reformationen. Recension af Otto S. Holmdahl, Studier öfver prästeståndets kyrkopolitik under den tidigare frihetstiden I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar 8"J
klacrligft faktum. Men det förefaller dock, som om det skulle
låta sig göra att få ett fastare grepp om den historiska
situationen än det förf. åstadkommit. Vi äro ju icke utan möjlighet
att på enskilda punkter följa den kyrkopolitik, som tillämpades,
och iakttaga i hvad mån den tillfredsställer eller strider emot
anspråken från det ena eller det andra hållet. Åtskilligt
gifvande material vore här att tillgå. Och vidare: de svenska
reformatorerna — det är närmast dem, frågan gäller — ha vid
skilda tillfällen uttalat sina tankar i sådana ämnen. Det är
alldeles obestridligt, att vi hos dem finna tankelinjer, som visa
åt olika riktningar och stundom skära hvarandra. En sidoblick
på denna omständighet är nödvändig, icke minst när det gäller
att bedöma den grundstämning, ur hvilken 1571 års KO
framgått. Bl. a. Laurentius Petris kröningspredikan af år 1561, f. ö.
en pendant till Olaus Petris kröningspredikan år 1528, lämnar i
detta afseende goda anvisningar. Af undersökningar, som beröra
samma sak, vill jag i detta sammanhang hänvisa på H.
lundströms »Om Laurentius Petri’s förmenta karaktärssvaghet» (K.
A. 1905, s. 196) och samme forskares inledning till Laurentius
Petri’s »Quaestiones aliquot circa magistratum». Med de
resultat, som här vunnits, är det fastslaget, att Laurentius Petri utan
tvekan bekände sig till en teokratisk åskådning. Att en
person i ärkebiskopens politiska ställning höll fast därvid äfven
efter den tillspetsning, teorien om konungens maktfullkomlighet
fått sedan de sista decennierna af Gustaf Vasas regering, är ett
ganska talande vittnesbörd. Man bör komma ihåg, att Luther
själf tvingades till en högst väsentlig inskränkning i sin tidigare
teokratiska ståndpunkt. — Har det förut visats, att Laurentius
Petri icke i verkligheten kom att stå helt och hållet oberoende
af konungamakten, så framgår af det nu sagda, att han icke
ens i princip ville göra det. Men söker man i en afgjordt
teokratisk — låt vara modifierad — åskådning införa tanken om
kyrkans fullkomliga själfständighet, måste det ske med yttersta
försiktighet.
Bland material, som förf. lämnat ur räkningen, bör också
nämnas den liturgiska striden. För åskådliggörandet af kyrkans
ställning har dock denna konflikt stor betydelse. Här bryta sig
meningarna i en religiös fråga, som ger särskild färg åt såväl
konungens som prästernas och ständernas olika maktanspråk.
Och vidare: i st. f. att se situationen efter den liturgiska striden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
