Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och Hoofianismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoo fi an ismen
329
En ny period inträdde 1812. Före denna tid hade rörelsen
antagligen mera fått råda sig och vara utan motsägelse. Tiden
1812—1818 åter har sin karaktär af ett växande motstånd mot
den s. k. försakelseläran från icke officiellt håll, ledt af
prästerskapet i trakten1, som förbittrades öfver rörelsens öfverdrifter,
Hoofs domar öfver detsamma och folkets vallfärdande till Hoofs
kyrkor, men gifvetvis ock af en allt mer uppklarnande blick på
rörelsens egenart. Från Hoofs sida utmärkes denna period af en
skarp polemisk ton i predikningarna. Motiven för »försakelseläran »
framställas, varningar för falska profeter äro många, skildringarna
af Kristi rätte predikares lidanden äro bjärta. Ett exempel från
1816 (eller 1817) må anföras:–»så förstås med den röda
draken ingen annan än djäfvulen som drager med sin stjärt, d. ä.
med sina förbannade verkningar, himmelens stjärnor eller lärarne,
som borde vaka och lysa på nådehimmelen och kastar dem ned
på jorden d. v. s. han försätter dem uti det, jordiska sinnet, med
hvilket de kallas och äro falska lärare, som på ett stympadt sätt
förklara Evangelium; desse äro djäfvulens andar, som tecken göra
säger Guds Ande om dem; och hvad tecken hafva då desse på
drakens stjärt sittande stjärnor? Jo, deras anförare öfverdrager dem
med en vacker yta»–-»hvar förnuftig människa, ja den
dummaste bland åhörare kan akta sig för präster som ligga nedsänkta
i uppenbara laster; därföre utkläder den illsluge draken sina
tjänare i ljusens skapnad likasom de vore rättfärdighetens predikare
och i denna fåradräkt, i detta lysande skenet, komma de i Jesu,
det är i själfva Bibellärans namn och förföra många med sina
falska förklaringar»–»att de alltid lämna någon frihet för det
köttsliga sinnet. Så komma desse lärare om icke just offentligt
på ämbetsrummet, dock uti enskilda samtal med sina åhörare
och göra dem vägen till himmelen bredare än Jesus själf har
utstakat honom; så komma desse löse bestrykare med Jesu namn i
munnen samt med djäfvulen i hjärtat och säga suckande, så och så
förstås det och det bibliska språket»–-»men de tolka denna
boken uti blotta irrmeningar och icke enfaldigt uti andans ljus
och mening, hvilket bevisas därmed att när frågan blifver om en
sådan försakelse som Jesus och Hans apostlar lärde och hvaruti
de vandrade, då heter det från de förstnämnde förklädde
apostlarne, desse falske lärarne, att det förstås icke så som orden i hast
1 C. W. S., Ett hundraåraminne, s. 44. Antydan därom i Schartaus bref.
Intaget i Henrik Schartau, Lefnad och lära af Assar Lindeblad, s. 85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
