Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Martti Ruuth. Karl XII i den mystiska separatistiska profetians ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kart, xii 1 den mystiskt-separatistiska profetians ljus 435
Karl XII, är magister Petter Schäfer i Åbo, den kände
förkämpen för radikalpietismen i Finland i dess tidigaste skede. I relativt
vida kretsar gällde denne man för en profet, som blifvit utkorad
att för sin samtid tyda tidens tecken, hota de ogudaktiga med Guds
domar och varna de troende för Babels fall och bereda dem till
att emottaga det tusenåriga riket. Den 20 januari år 1707
meddelade han ledamöterna i Åbo hofrätt, att han ville aflägga sin
trosbekännelse. Denna sin afsikt kunde han visserligen icke
förverkliga, emedan han genast togs i fängsligt förvar, men hans
skriftligt affattade »trosbekännelse», i hvilken han åter omfattade de
mystiskt-separatistiska åsikter, hvilka han tidigare hyllat men
återtagit, kom dock till öfverhetens kännedom. Schäfers vidlyftiga
bekännelse, som sönderfaller i tre delar, är hufvudsakligen en
anklagelseskrift, i hvilken han utslungar bittra domsutsagor öfver
land och folk samt öfver kyrkan och hennes biskopar och präster,
förkunnande Babels fall och det tusenåriga rikets inbrytande.
De i trosbekännelsen ingående profetiska utsagorna tangera icke
sällan konung Karls person och låta honom alltid framstå såsom
ett af Gud särskildt utkoradt utomordentligt redskap. Så säges
redan i inledningen till trosbekännelsen, att Karl XII är ett bevis
på, att Gud ännu vid denna tid verkar »extra ordinarie» samt att
konungen har en utomordentlig kallelse och uppgift att fylla. Men
först i bekännelsens tredje del, där Schäfer, efter att ha skildrat
domens fasor, öfvergått till en framställning af Guds barns
befrielse och seger, hänföras utsagorna mera ingående till konungens
person. Och nu först framställas hans betydelse och ställning i
cle apokalyptiskt-kiliastiska händelsernas gång i klarare och
bestämdare dager: »Så hör nu Herrans ord tu store konung: så säger
Herren härskarornas Herre: jag har utsedt tig til ett hämdesvärd,
fördärfvelsens qvast, och till en fördärfvelsens hammar öfver mycket
Folck och många Rijken, att förrätta min wredes will ja på
olydiga Barn: Tu äst then andra och sidsta Yngling, den iag upväckt
hafver uti mit nijt igenom tig at giöra jorden darrande och des
inbyggare bäfvande: Så hör nu Herrans röst tu Konung Carl den
Tolfte och store, den iag af moderlifvet har utwaldt och kallat
til det wärck, deruti tu står. Tu måste gå tijt iag sänder tig, at
uträtta thet iag befaller tig: Om tu blifwer i mina wägar, at tu
Herrans wärck intet giör försummeliga, ej heller spar at utgiuta
Syndares blod med thet Svärd iag i tina händer lagt; Så will iag gå för
tig, säger Herren, och will bereda wägen för tig, och tina fiender,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
