Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. V. Zetterstéen. En anonym biografi öfver biskop Rabbūlā i Edessa († 435). Öfversatt från syriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. V. ZETTERSTÉEN
kunnar:1 »Vår Gud har uppenbarat sig på jorden och umgåtts med
människorna.» Äfven aposteln Paulus beseglar profeternas ord
och lär sin Herres lekamliga födelse genom en telning af Davids
hus, och det är uppenbart, att detta är Guds son. Äfven
Johannes förklarar i sitt evangelium:2 »Ordet vardt kött och tog
sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, en härlighet
såsom en enfödd sons från sin fader.» Han säger vidare:3 »I
begynnelsen var Ordet.» Ordet har således blifvit kött, utan att
dess natur förvandlades. Långt därifrån! Utan alltings Herre
har antagit en tjänares skepelse därigenom, att han blef en
fullkomlig människa utan att förlora sin egenskap af Gud. Sålunda
bevaras hans gudomliga och mänskliga naturs egenart,4 men
den evige Sonen har dock blott en natur och en person,5 såsom
det ock förhöll sig, innan han antog någon kropp. Så har ock
•den, som till följd af sin natur ej kunde lida, frivilligt lidit i
köttet. Fördenskull har han lekamligen dött, men andligen
lefvat och sålunda förkunnat de i dödsriket inspärrade själarna
deras frälsning. Sedan har han uppstått i sin faders härlighet
1 Härom anmärker Bickell: »Eigentlich Baruch 3, 38, welcher
bekanntlich von den Kirchenvätern oft unter dem Namen des Jeremias citirt, auch
in den Verzeichnissen der kanonischen Bücher mit Letzterem
zusammenge-fasst wird.»
2 Joh. i, 14.
3 Joh. i, i.
4 Bedjan föreslår h’däjüpä »förening» i st. f. textens ihldäjüpä
»egendomlighet, egenart».
5 1 stället för textens iv*hab-ü k’jäjiä waknömä »en är naturen och
personen» föreslår Bedjan: baprèn fejänln wabhaå k’nömä »med två naturer och en
person.» Bickell bibehåller grundtextens ordalydelse och öfversätter den på
följande sätt: »Die Besonderheit seiner Gottheit und seiner Menschheit bleibe
bewahrt, aber es bestehe eine Natur und Person des ewigen Sohnes, wie sie
-schon vor der Incarnation bestanden hat.» Därtill fogar han (s. 156) följande
anmärkning: »Wenn unser Panegyriker von ’Einer Natur und Person des ewigen
Sohnes’ spricht, so ist zwar sehr leicht denkbar, dass das Wort ’Natur’ hier,
wie so oft, von monophysitischen Abschreibern hinzugefälscht wäre; doch auch
ohne diese Annahme lässt sich die Rechtgläubigkeit des Verfassers
verthei-digen, wenn wir nur erwägen, dass er vor Ausbruch der eutychianischen
Streitigkeiten schrieb, und dass auch der heilige Cyrill, bei ausdrücklicher
Anerkennung der zwei Naturen, deren hypostatische Vereinigung durch die
Formel ’Eine incarnirte Natur’ bezeichnete. Auch setzt der Panegyriker an
der erwähnten Stelle hinzu, dass sowohl die Gottheit als die Menschheit
Christi in ihrer Eigenthümlichkeit bewahrt bleibe, was seine rechtgläubige
Gesinnung ausser Zweifel setzt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
