Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE . I q $
åt Lehnberg: »Måtte Ni se här förenta råda Skaldens språk och
Lärans helgedom!»
De tankar, som komma till uttryck i Oskuldens Religion,
liksom i kyrkogårdsepisoden i Dagens Stunder (Natten, stroferna
80—86), återfinnas ju ofta i tidens upplysta andaktslitteratur,
men sällan burna och förklarade af en sådan innerlighetens värme
som här. Det råder verkligen härutinnan en frändskap mellan
Oxenstierna och Lehnberg, hvars predikan hämtar sina mest
vinnande egenskaper ur samma milda och veka humanitet och samma
musikaliska känsla:
Jag sjunger om den Gud som, dyrkad utan häpnad,
Af Oskulden är med förtröstan lydd;
Ej Allmakten med straffet väpnad,
Men Allmakten som ger beskydd . . .
På motsvarande vis beskrifver ju ock Lindblom Lehnbergs
predikan: »Uppenbarelsen, framställd af Lehnberg, hade icke den
stränga, hotande blick, icke den urgamla, tunga, grofva och
svafvel-stänkta rustning, i hvilken den varit utklädd. Obeväpnad,
skonsam, förtrolig, kommer hon att skydda, ledsaga och stödja den
menskliga Svagheten, som hon kallar sin vän». Det är framför
allt toleransens gudomlighet, den oändligt fördragsamma, som
både Oxenstierna och Lehnberg förkunna, men detta betyder ju
ock, att det är kärlekens, låt vara, att denna kärlek icke alldeles
öfverensstämmer med hvad Bibeln kallar så. I Dagens stunder
härledes själfva världsskapelsens nödvändighet ur den gudomliga
kärlekens begär att finna föremål för sin utöfning, äfven
odödlighetshoppet grundas på denna kärlek. Skalden säger till sin
bortgångne vän, hvars graf han besöker:
Den Far ditt hjärta sökt har dig vid grafven mött.
Af hvad Hans vilja gjort du intet ser förödas;
Allt hör Hans mildhet till: allt hvad Han låtit födas,
Har Han till lycka födt.1
Så blir allt måladt ljust i ljust.3 Det blir nästan alltför milda
färger och därför något visst overkligt öfver taflan. Om Bibelns
1 Jfr strof 21 i Oskuldens religion: en bön om den vissheten, att Gud
ej skänkt oss sin kunskap och ett hjärta »blott för att lida och förgås».
2 »A divinity for fair weather», en beteckning, som användts om
Rousseaus savojardbekännelse, tillämpar Lamm på Oxenstiernas gudsbegrepp i
Oskuldens Religion. A. a. sid. 231.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
