Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
e. liedgren
och den eftersträfvade enkelheten är liksom Tengströms mera
afsiktligt nedlåtande än naturlig och okonstlad. Den myckna
målningen i Franzéns senare psalmer, som Ödmann klandrade, men
som gifvetvis hör till deras mest tjusande drag, ser man här ej till.
Stilen är nog så abstrakt som den bildrike skalden förmådde
åstadkomma. Castrén anser troligt, att psalmerna påverkats af
Tengströms föredöme (redan 1792 hade denne publicerat några
psalmer).1 Man vet också, att Franzén högt värderade Geliert, men
om han känt dennes »Geistliche Odén und Lieder» redan nu, torde
vara ovisst.3
Den första af Franzéns psalmer framställer samvetet såsom
människans på en gång domare och vän, och i personifieringen
kommer onekligen något af den unge skaldens religiösa
innerlighet till uttryck. Ett par ställen visa ock, att Franzén ej fullt
lyckats lämpa sig efter teorien om det oberättigade i bilders
användning.3 Psalmen om Frälsaren går ungefär i Lavaters stil: det är
en betraktelse öfver Jesu jordelif men med en ingress om Sonens
sändande i världen, som erinrar om Luthers »Nun freut euch
lieben Christen g’mein» och något sticker af från den eljes onekligen
rationalistiskt klingande tonen. I sin helhet äro emellertid de
bägge psalmerna föga lyckade, och en känsla häraf torde lia
föranledt Franzén att ej på länge göra om försöket. Hans nästa psalm
(en parafras af Fader Vår) trycktes i Åbo Tidningar 1802 (n:r 13)
och därpå följde en (Tio Guds Bud) 1808 (n:r 12) och en (Jul-Psalm)
1810 (n:r 152). Först i den sista visar sig en mot hans mognade
psalmdiktning tenderande stil, ej utan frändskap med Klopstocks
liturgiska hymntyper. Den förekommer i omarbetad gestalt i
Franzéns och Wallins Prof-Psalmer 1812.
Det var ej så mycket brist på religiöst intresse eller bristande
håg för religiös diktning, som förorsakade det gustavianska tide-
1 Castrén, a. a., sid. 115.
s Castrén, a. a., sid. 141: »Geliert, Geliert, huru många goda föresatser
är icke äfven jag dig skyldig», heier det i Franzéns dagbok under utlands
resan 1795—1796.
3 Strof 5 må citeras:
Ack! fåfängt gör Förnuftet Lagen,
Om Domarn, som i hjertat är,
Bestucken, kufwad och bedragen
Af öfvermäktiga begär,
Ej går med straffets hårda hot
De lätta synderna emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
