Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Kyrkliga och kulturella interiörer från storhetstidens uppryckningsarbete. Utdrag ur Joh. Rudbeckii domkapitels- och visitationsprotokoller 1619—1628. Medd. af B. Rud. Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddelanden och aktstycken
369
iagh att thett var en godh engel, ty han bödh migh straffa synden
och tala sanningen. Tå svaradhe man honom ther till således,
nemlighan att, när then onde anden vill någhon bedragha, så
kommer han intet fram medh ijdhel löngn, uthan hafuer någhot sant
ibland; således bedrogh han våra första föräldrar, Eritis scientes
boni et mali1 etc. Han sadhe ock sant 0111 Christo när han sadhe:
Vij vete att tu äst Gudz then helighe. Bonde propheten som gick
för någhre åår sedhan, straffadhe ock synden och taladhe sanningen,
men ibland så hadhe han och uthspridde många groffua och
vill-farande meningar. Och effter thetta intet kunne vara nogh till
att bevijsa honom vara en propheet bleff han yterligare tillfrågat,
om han hadhe intet anna bevijss ther till; svaradhe han: Jagh sågh
mina fiender i konnungens hoff; the skulle döö. Tå bleff han strax
ther hoos tillfråghat om han ock sågh föråt tijdhen och stunden
när the döö skulle; svarade han: Neij, thet kunde jagh intet veta.
Ther på bleff tå honom svarat att thet icke heller var nogh bevijss
till att han var en propheet, ty således vore ock alla menniskior
propheter. -—■ Vijdare bleff han tillfråghat, om han hadhe icke
någhot krafftigare bevijss ther till; svaradhe han: Herren hafuer
giordt stoor under för mina skull, ty när [iagh?] upläste bönedagz
mandatet på torget och förmante folket till bätring etc.; andra
daghen ther effter så gaff Herren ett stort rengn. Svarades, att
thet skedde intet för then skull, uthan antingen för heela
församb-lingens böön skull, eller uthaff andra orsaker, så som offta pläghar
henda. Bleff än yterligare tillfråghat, om han intet flere bevijss
till sitt prophetiska kall [ägde]; svaradhe han: Herrens engel bödh
migh att iagh skulle styrkia folket till att hålla medh Hertigh
Johan. Svaradhes att thet var ingen godh engels rådh, ty heela
rij-ket hadhe tilförena eedsvorit sigh Hertigh Göstaff. Än sadhe han:
Jagh sågh min brodher dö uthaf brådödh. Svarades: Effter han
sågh intet tijdhen, så dogde intet thetta skiäl; mångom androm
pläghar henda thet samma, att the see uthi sömpnen thet eller
thet, hvilket sedhan pläghar skee, och the äre therföre inga
pro-pheter. Och således kunde han på intet sätt bevijsa sigh vara en
prophet, uthan var likväll så oförskämd att han hadhe altijdh
thenna orden i munnen: Herrens engel haffuer talat medh migh.
Och effter han stodh så hårdt på sin mening, så bleff honom
förehållit, att han skulle medh någhot undertekn låta see sigh vara
en prophet såsom man läs om the gambla propheter. Ther till
1 »I skolen veta, hvad godt och ont är».
Kyrkohist. Årsskrift 1915. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
