Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io4
litter aturöfversikter
samlingar allt fort olagliga; och somliga ifrare såsom t. ex. den af
Laud stympade Henry Burton fängslades åter. Men i det hela
bemöttes Separatismen med mildhet; och den utbredde sig raskt
både i kongregationalistisk, generalbaptistisk och
partikular-baptistisk form (1641 den kalvinska baptistkyrkan i Worcester;
Clark anger en rad nj’a independentiska församlingar). Med
särskild ifver förde independentismen nu fram idén om religiös
tolerans — enligt Clark tyvärr med det resultat, att man snart
förbisåg independentismens nonkonformistiska princip och
identifierade den med toleranskrafvet. Det är emellertid ett
intressant fenomen, att när independentismen såg framtiden ljusna
och båda dess eget herravälde, då förde den fram toleransidén.
Sin förnämste litteräre författare fick independentismen från nya
världen; John Cotton i Boston öfversände till England
manus-skriptet till »The Constitution of a Particular Visible Church»,
som trycktes 1642 och vann många, bl. a. John Owen.
Tills vidare var dock presbyterianismen den segrande.
Parlamentet sammankallade den bekanta Westminster-församlingen
af andliga för att biträda vid revisionen af det religiösa systemet
i England; och denna församling var vida mera presbyteriansk
än parlamentet. Steg för steg nödgade den parlamentet att följa
sig. Episkopalismen utträngdes; och independentismen kunde
blott föra en resultatlös opposition genom »de fem bröderna»,
som voro de enda, hvilka kommit med i församlingen; en af dem,
Filip Nye, blef nedhyssjad, då han betecknade presbyterianismen
som en fara för staten. Men Baillie uttalade oförbehållsamt sin
beundran för deras skicklighet. Den springande punkten i
kontroversen mellan independenter och puritaner hade nu blifvit
frågan om toleransen; men bakom låg frågan om
kyrkoorganisationen. D:r Dale har i sitt ofvannämnda arbete klart preciserat
olikheterna här: »i det presbyterianska systemet äro
kongregationerna i samma grannskap förbundna med hvarandra; deras
pastorer och äldste bilda ett presbyterium eller ’klass’ för distriktet;
presbyterierna representeras i en provinssynod; och öfver synoden
står en nationalförsamling. Intet beslut af en enskild
kongre-gation är definitivt, vare sig beträffande till- och afsättning af
ämbetsmän, gudstjänst och disciplin eller kyrkans tro och praxis.
Alltid finnes möjlighet vädja till högre instans; auktoritativ är den
högsta myndighetens afgörande. Däremot urgerade de fem
dissen-ters-bröderna oberoende för hvarje enskild kyrka». Alla kongre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
