Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Hj. Holmquist. Medeltidens kyrkohistoria, Stockholm 1913, Lutherska Reformationens historia, Stockholm 1915. Anm. af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io4 litter aturöfversikter
af hufvudgången i iioo-talets och det begynnande 1200-talets
utveckling. På några — icke allt för många — punkter är min
uppfattning af dessa tider olik förf:s. Hans uppskattning af
Inno-centius III är — väsentligen efter Luchaire ■— högre än min;
jag har däruti följt Hauck, som förefaller mig i det hela
pålitligare.
De allmänna inledningsord, som skola angifva den centrala
medeltidens karaktär (s. 123 f.), synas mig icke ha blifvit
riktigt lyckligt affattade. Hufvudsaken är ju klar:
påfvedö-met tränger fram till världsherravälde i segrande kamp mot den
äldre germanska rätts- och kyrkouppfattningen, hvars fastaste
bålverk är det tyska kejsardömets. Men förf. har här fört in en
ras- och språkfaktor, som synes mig något förvirrande: striden
tecknas såsom en strid mellan germaner och romaner; när
romanerna genom den normandiska eröfringen underlagt sig England
(som sedan in på 1300-talet har franska till officiellt språk), så blir
Tyskland isoleradt på den germanska sidan. Det är ju emellertid
väsentligen rättsåskådningar, icke språkgrupper, som stå emot
hvarandra, ehuru naturligtvis dessa åskådningar ha sina rötter i
olika språk- och kulturområden; förf. kan själf senare skildra, huru
fullständigt det från germansk mark komna privatkyrkoväsendet
(»Eigenkirchenwesen») på 900-talet var rådande i det romanska
Frankrike, och huruledes i England Vilhelm Eröfrarens och
Planta-genetkungarnas och senare Grossetestes och Edvard I:s
kyrkopolitik har starka nationella drag trots det härskande franska
språket. Stor försiktighet är ju öfverhufvudtaget af nöden vid
användandet af ras- och språkfaktorer i historien, beroende på att
dessa ju i regel uppträda starkt hopblandade med andra
kulturelement.
Om tiggarordnarnas organisation kunde man möjligen
önska ytterligare ett par fakta; för franciskanerna (s. 263 f.):
generalkapitel hvart tredje år, provinserna indelade i kustodier
under en kustos, den enskilde klosterföreståndaren heter guardian;
för dominikanerna (s. 271): ordenschefen heter generalmagister,
provinschefen provinsialprior, klosterföreståndaren prior;
defini-torer heta de valda delegerade, som bilda provinsialpriorns råd
eller åtfölja honom till generalkapitlet; lektorn är läraren i klostret.
Man behöfver dessa fakta bl.. a. för vårt lands vidkommande.
Härtill några strödda observationer. Mordet på Peter af
Cas-telnau 1208 (s. 253) skedde i Saint-Gilles vid Rhöne (ej i Toulouse).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
