Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
e. liedgren"
slår detta in på Wallins tidigaste psalmförsök? Satans namn
undvikes konsekvent och ersättes af »förförarn», »owän», »afgrund»,
»ondskan» t. ex. 76: 9, 187: 4 e. d. Däremot bibehållas öfverallt
hänsyftningarna på den goda andevärlden, ej blott under
eskato-logisk synpunkt utan äfven under försynstrons. Så 346: 4, 305: 3,
86: 4, 290: 3, 173: 7, 375: 7, där änglarna nämnas med sitt bibliska
namn. Utmönstrandet af ordet Satan (och liktydiga namn)
medför dock ingen inskränkning i hotandet med eviga straff, såsom
tydligt framgår af det ofvan gjorda citatet från 221: 2, liksom af
bearbetningen till G. Ps. 409, där det talas om »domen, som för evigt
gälla skall». Fjärde strofen bibehålles nästan ordagrant lika med
Gamla Psalmbokens text v. 11.
Den karakteristik, som Ullman ger af den rationalistiska
psalmförbättringen, träffar alltså endast delvis in på Wallins tidigaste
psalmer, och där så är, finna vi, att samma kännetecken utmärka
äfven hans senare psalmdiktning i stort sedt. Enda olikheten är
den, att den onda andevärlden framträder med bibliska namn i
hans senare psalmbearbetningar (mera sällan i hans original).
Romantiken hade ju en viss penchant för dämonologien, och
Hedborn introducerade den i psalmen på nytt.1 Under inflytande häraf
torde Wallins återupptagande af Satan, helvete o. s. v. ha skett.
Hans dogmatiska uppfattning framgår af en predikan från 1817
(på i sönd. i Fastan) öfver Lifvets frestelser: »Fråga är icke, huru
fienden heter, men huru han skall öfvervinnas. Yttersta grunden
till det onda må ligga inom eller utom den synliga verldens område,
så ligger den närmaste, den kända grunden inom oss sjelfva: hvar
och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och
lockad varder.»2
Af för Wallin särskildt karakteristiska tankar återfinna vi i
psalmerna från 1807 dels tendensen att införa eskatologiska
stämningselement, t. ex. 76: 7; 194: 2, 3; 221: 3, 7, 8, 9, 10; 266: 8; 267:6,
283: 5—9; 297: 7, 8; 401; 411; 173: 9, dels förkärleken för
motsatsen förgängelse —- odödlighet, t. ex. 76: 5, 17: 2, 401: 8, 283: 6,
7, 21: 3, 308, 297: 8. Gärna begagnar han ordet flärd som
beteckning för allt det som förgås. Själen vill »undan flärden ila» till
1 Företal till psalmer (1812): »Kött, Verld och Satan, hvilka alla tiders
Christne ansett för menniskans arffiender, och såsom hinder för hennes tro,
förbättring och helgelse, har jag alltså trott icke böra uteslutas ur
Församlingens läroböcker; fastän god ton länge nog funnit dem umbärliga.»
- Religionstal I, sid. 250 f. (jämför dock sid. 233).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
