Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Pekka Wäinö. Till belysande af tillståndet i vår nordligaste församling vid tiden för Lars Levi Læstadii uppträdande såsom de nordiska lapparnas och finnarnas andlige och sedlige reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
pek.k.a wäinö
krögare och fyllhundar, och tror, att hvarje annan prestman borde
bära hat till de Nikolaiters lärdom, som gör menniskan både blind
och döf för alla förnuftiga föreställningar. Så borde väl äfven hvarje
förnuftig menniska inse, att ju mera fattig personalen ökas, desto
flere tiggare får Presten föda; desto mera besvär måste han vidkännas
för att skaffa dem hjälp.1 —–-Just vid denna tiden
ungefärligen kom det absoluta Brenn vins förbudet till Lappmarken; det
hade väl redan någon tid förut varit förbud mot brennvins införsel
till Lappmarken, men detta verkade intet, så länge som Rum och
Cognac var loflig. De Handlande förde färgadt brennvin under
namn af Cognac till Lappmarkerna; och hvilken kunde Con trollera
det? Om det hade funnits någon bland kronobetjeningen, som
vågat med allvar angifva krögarena, så hade han måst akta lifvet.
När nu allt spirituöst blef förbudet till införsel i Lappmarkerna,
då fick jag en önskad anledning att ifra mot krögare och fyllhundar.
Vid större högtider, då Lappallmogen var mera allmänt samlad,
höllos skarpa tal och predikningar mot krögare och fyllhundar, och
efter predikan upplästes det kongl, förbudet mot införandet af starka
drycker vid 50 Rdr:s vite; men äfven detta verkade intet: det
uppväckte till en början endast förbittring. Man söp i harmen, så snart
man kommit ut från kyrkan. Och sjelfva församlingens klockare,
som sjelf var den störste krögaren i Församlingen, ställde sig ofta
midt för kyrkodörren och tog sig en klunk ur sin barmflaska, midt
för Församlingens åsyn; och detta gjorde han, när Presten kom ut
ur kyrkan. Det skedde för att visa, att han icke aktade hvarken
det kongl, förbudet eller den predikan, han nyss hört. Ännu om
vintern 1842 fanns ingen nykterhetsvän i hela församlingen, utom
en Lapp, som gaf nykterhetslöfte, hvilket jag för bättre minnes skull
och ett godt exempel kungjorde i kyrkan. Denna kungörelse väckte
ett stort allarm i de allierade krögarenas och fyllhundarnas läger.
Klockaren i församlingen anade oråd. Han fruktade, att andra
kunde följa exemplet. Och då tänkte han, om Lapparne upphöra
att supa, då är jag ruinerad. Denna storkrögare är en slags
Herreman och Potentat i Församlingen. När Lapparne flyttade om
våren, lämnade han på credit ett halft stop eller ett stop åt somliga
af det rinnande slaget; och när Lapparne kommo tillbaks om
hösten, for han till deras kåta och tog då en slagtrehn för det halfva
1 Jmf. Höjers uttryck: »Karesuando socken — — — den
nordligaste, vildaste och fattigaste i Sveriges rike», (Sverige III, s. 403).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
