Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Erik Falk. Marsilius af Padua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 0
ERIK. FALK
kallade de förnämsta ghibellinerna att möta sig i Trident i mars 1327,
där öfverläggningar höllos. Marsilius var äfven med och uppgifves
där hafva offentligen framfört sina läror. I Ludvigs följe befann
sig äfven den nämnde spiritualen Ubertino af Casale, hvars råd i
allmänhet torde ha gått i samma riktning som Marsilius’. I Trident
uppsattes 16 artiklar, som skulle visa, att påfven var en kättare
på grund af sin hållning i armodsstriden. Mot sin ursprungliga
afsikt lät Ludvig förmå sig att omedelbart företaga sitt tåg till
Italien.
Vid underrättelsen om att kejsaren befann sig vid Italiens
gräns utbröt genast en folkrörelse i Rom. Här var man missnöjd
med den påfliga politiken, som beröfvat Rom dess ställning som
världens hufvudstad och genom förflyttandet af kyrkostyrelsen till
Avignon äfven skadat romarnas ekonomiska intressen. Såsom
ledare framträdde Sciarra Colonna, den samme som en gång varit
med om angreppet på Bonifacius VIII i Anagni; han var redan förut
en motståndare till Johannes XXII. Det romerska folket fördref
de förnämste af det påfliga partiet och insatte en demokratisk
stadsstyrelse.
Från Trident hade Ludvig ryckt ned på den Lombardiska
slätten, och i Milano lät han kröna sig till lombardisk konung.
Äfven här förkunnade Marsilius offentligen sina läror. Den
7-januari 1328 intågade Ludvig under folkets jubel i Rom.
Kejsaren befann sig sålunda nu på den ort, som enligt
samtidens uppfattning var kristenhetens hufvudstad, ej blotj: i andligt
utan äfven i världsligt afseende. Enligt Marsilius’ framställning var
det ju det romerska folket, som ägde att besluta å hela kristenhetens
vägnar, det var den rätte lagstiftaren framför andra. Visserligen
menade Marsilius, att Ludvig var rättmätig romersk konung, då
han blifvit väld af kurfurstarna, som representerade det romerska
folket. Men det var af vikt för hanss ställning att få bekräftelse på
hans makt äfven direkt af romarna.
Den ix januari valde romerska folket Ludvig till senator och
capitan del popolo. Den 17 blef han krönt till kejsare. Men
denna kröning försiggick på ett sätt, som stred mot ali tradition.
De som påsatte Ludvig och hans gemål kronan, voro nämligen
stadsprefekten och utvalda ombud för folket. Smörjeisen skedde
genom biskoparna af Venedig och Aleria, utan att dessa hade
någon påflig fullmakt därtill.
Ludvig grundade sålunda sin kejsarmakt på romerska folkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
