Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 2. Den högkyrkliga traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o YNGVE BRILIOTH
voro visserligen icke få. I detta sammanhang mena vi med
högkyrkliga snarare dem, som tillade kyrkan ett gudomligt ursprung
och en existens, oberoende af det världsliga samhällets godtycke,
och öfver hufvud taget religiöst som teologiskt fortsatte den
karolinska anglikanismen. Denna hade visserligen på sitt sätt varit
starkt statskyrklig, men det är dock konsekvenser af dess teologiska
tänkande, som i den nyare höganglikanismen under nya
förhållanden ledde till krafvet på kyrkans frihet.
I en samling hågkomster, tryckt år 1868, af en författare, som
i sin pseudonym betecknar sig som »an hereditary high
Church-man»\ finna vi med styrka framhållet, att »Church principles»,
som termen lyder, existerade äfven före 1833. Andrewes’ och Ken’s
fackla hade ej helt slocknat, och tankarna från den karolinska
tiden hade ej dött ut med jakobitismen, »katolska» traditioner,
praktiskt taget lika goda som trots några, som predikades, sedan
Oxfordrörelsen gjort sitt verk, hade bevarats i anglikanska familjer
som dyrbara arfvedelar. Men en försummad ritual och en slapp
kyrkodisciplin lät dem ej komma till sin rätt. Från sin fader, som
var präst, hade författaren fått i sig inpräntadt, att hans egen kyrka
lärde den verkliga närvaron i nattvarden fullt lika mycket som Roms
kyrka, fast med undvikande af dess misstag att vilja definiera det
obegripliga. Från honom hade han också mottagit tanken, att
Englands kyrka var katolsk, utan att vilja neka Roms rätt till
samma titel, och läran om den apostoliska successionen. Faderns
kyrka hade också varit vårdad och rikt prydd, och gudstjänsterna
hade firats med värdighet och rik musikalisk utrustning. Förfis
moder härstammade från en familj af nonjurors och jakobiter och
hade påverkat sonen i samma riktning, liksom hon invigde honom
i Waverley-romanernas värld, som hos honom som hos så många
samtida väckte längtan efter en förnyelse af svunna tiders rikare
gudstjänstlif. På egen hand lärde han sig med ledning af
Martin-dale’s Calendar oj the English Church (1831) att iakttaga
helgondagar. När så Träets jör the Times började utkomma, fann han
i dem föga mer än en bekräftelse på hvad han betraktade som sitt
andliga arfvegods.
Skildringen är värdefull som en exponent just på hur
höganglikanska principer lefde kvar i det fördolda, och hur de bidragit
1 Reminiscences of Forty Years; by an Hereditary High Churchman
(Reprint from the Ecclesiastic), London 1868. Förf:s namn är James Hicks
Smith.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
